Vi har väntat genom privatiseringar, skattesänkningar, utförsäljningar, las-uppgörelser. Vi har väntat sedan 90-talet, ja, sedan 80-talet då Socialdemokraterna började avvika allt mer från arbetarrörelsens intressen, sedan klassklyftorna började öka även under S-regeringar, sedan högern ryckt fram och extremhögern växt. Vi har organiserat, demonstrerat, mobiliserat men inte fått politiskt gehör. Vi har sett hur politiska beslut gång på gång fattas som inte gagnar någon annan än riskkapitalisterna, och trots att en majoritet av folket varit emot. Vi har väntat på att någon ska gå fram och ta plats och säga: Nu är det nog!
Och nu har det hänt. Vänsterpartiet tar strid och hotar att fälla regeringen över marknadshyror, och för första gången har vi en parlamentarisk situation där det är vänsterns krav som står i centrum. Regeringen, lyssna eller gå under!
Frågan om vem som ska bestämma över våra bostäder är inte för liten. Tvärtom. Är det något en regering ska fällas över, så är det detta. För:
1. Ingen vill ha marknadshyror. Ingen hyresgäst vill ha dyrare hyra. De enda som tjänar på det är ett fåtal hyresvärdar. De rika som vill ha en lägenhet på attraktiva adresser kan köpa sig en bostadsrätt ändå.
2. Alla människor har rätt att bo någonstans. I vår grundlag står det inskrivet att det åligger det allmänna att trygga rätten att bo. Skyhöga hyror gör tvärtom boendet till en lyx. Införs marknadshyror i nybyggnation kommer det snart sprida sig till resten av hyresrätterna och det kommer bli en vräkningsfest utan like. Marknadshyror går därmed helt emot den anda som uttrycks i grundlagen.
3. Marknadshyror är odemokratiskt. De innebär att den som har mest pengar får lägenheten, istället för att som nu, hyrorna sätts genom förhandlingar mellan värdarna och hyresgästernas representanter. Det är en demokratisk modell som vi bör värna om.
4. Marknadshyror ökar segregationen. Innerstäderna kommer att bli reservat för välbärgade, med hyror på 50 000-100 000 kronor i månaden. De mindre bemedlade kommer att trängas ut, vilket påverkar skolorna som blir ännu mer segregerade, vilket skapar en situation med större klassklyftor, mer social utslagning, färre chanser för barn att träffa barn från annan klassbakgrund, mer våld. Vem vill ha det så?
Det är också en fråga där folkrörelserna länge mobiliserat. Genom att ta strid för den visar vänsterpartiet att de hörsammar folkrörelsernas krav, vilket kan göra det värt att engagera sig – det finns någon som lyssnar. Kanske hade varken Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna väntat sig att Moderaterna och Kristdemokraterna skulle hänga på och därmed göra hotet reellt. Nu kallas vänstern för oansvariga som öppnar för en högerregering. Det kortet kan man inte dra i all evighet. Vill man ha Vänsterpartiets stöd måste man också hörsamma deras krav någon gång ibland.
För som Ali Esbati sa i veckan när han släppte sin bok om terrordådet på Utöya: När de politiska skillnaderna mellan blocken tycks små, det är då fascismen växer. För om blocken är överens om allt väsentligt – skattepolitik, bostadspolitik, arbetsmarknad – då talas det ju inte om dessa frågor. Det är då det går att blåsa upp semantiska strider om lucia och midsommar och vem som sa vad på nätet.
Men nu riskerar regeringen att falla över bostäderna.
En av de mest centrala frågorna i människans liv.
Nooshi Dadgostar, du vågade!
