Ledare: Vi är illa ute

Jag tror att vi är riktigt illa ute. På bästa sändningstid en fredagkväll sitter den sjukskrivne partiledaren för ett främlingsfientligt parti och intervjuas i mystalkshowen Skavlan. Att han ens blev inbjuden är en historia för sig, men det är inte det som oroar mig just nu, utan reaktionerna efter att programmet hade sänts. ”Skavlan var oväntat hård”, eller ”Heja Skavlan som satte dit Jimmie Åkesson” från de flesta, men också anmälningar av programmet till granskningsnämnden för att Åkesson blev ”negativt särbehandlad”. 

Att Sverigedemokraternas näthatarsvans har fått nytt bränsle förvånar inte: deras taktik är just att synas och höras mycket för att skapa illusionen av att en stor del av svenska folket upprörs av samma saker som de gör. Det stämmer inte. Men det skrämmer inte (längre) heller särskilt mycket.

Det som förvånar, och skrämmer, mig är att Skavlan blev så uppmärksammad för att inte ha gjort något annat än att ställa någorlunda kritiska frågor baserade på Jimmie Åkessons eget partis politiker och historia. Det var ingen kölhalning. Det var inget korsförhör. En stor del av tiden ägnades tvärtom åt att prata om sjukskrivning och Åkessons person. Och ändå förvånas eller förargas vi.

Jag tror att vi är riktigt illa ute. Margot Wallström kritiserade en kvinno- och människorättsfientlig diktatur för att vara en kvinno- och människorättsfientlig diktatur. Sedan kom reaktionen från Saudiarabien. Och sedan kom kaoset. Kritik från allianspolitiker, från högermedia och från kungahuset av alla ställen. För att vår utrikesminister hade kritiserat en diktatur som behandlar mänskliga rättigheter som något som går att göra lite som man vill med. Hon har också hyllats (och kritiserats) utomlands, men det är de svenska reaktionerna som gör mig rädd. Och förvånad. 

Det är nämligen det här som är det skrämmande med reaktionerna på Wallströms och Skavlans agerande: det borde vara så självklart. Rasism är rasism även i en fin kostym på bästa sändningstid. En diktatur är en diktatur även om vi har viktiga politiska relationer med dem. Att dessa två händelser har blivit så pass uppmärksammade på just detta sätt ger en tydlig bild av hur ovana vi är vid att kalla saker vid deras rätta namn. Vi är inte vana vid att det är en självklarhet att stå upp för demokratiska värderingar och allas lika rättigheter.  Helt plötsligt har vi ett samhälle där kritiska frågor till partiledaren för Sveriges tredje största parti möts med anmälningar till granskningsnämnden för tv. Helt plötsligt har vi ett samhälle där ett sakligt uttalande om en diktatur möts med skarp kritik – efter att diktaturen har fördömt uttalandet. Vi befinner oss i en kontext där uttalanden och handlingar bedöms efter vilka reaktioner de får, inte efter hur sanna eller korrekta de är. 

Hyllandet av Skavlan och kritiken av Wallström kommer från samma källa: vi är inte vana vid detta. Och det gör att jag tror att vi är riktigt illa ute.