”Det är ett direkt hån mot alla som försöker bidra till klimatmålen, som tar tåget istället för flyget och cyklar i stället för att köra bil. Och så flyger samtidigt tomma flygplan”, säger EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (L) till Svenska Dagbladet.
Hon vill veta hur EU kan ha låtit det här systemet bestå sedan 90-talet, samtidigt som medlemsländerna tillsammans lägger tid och pengar på att utveckla olika program för att bromsa klimatkrisen. Det går inte ihop. Ja, det är ett direkt hån. Och idiotiskt. Klimatkrisen förvärras av varje flygavgång. Här handlar det dessutom om helt onödiga. Miljoner liter flygbränsle. Enorma kostnader för bolagen som inte vågar riskera slottar som är värda – och handlas för – miljarder.
Spökplanen fortsätter flyga.
Jag skulle inte ens kunna fantisera fram en mer symbolisk bild.
Hur stark är oviljan att förändra så att utsläpp minskas?
Hur ogärna vill politiker reglera fossila branscher?
Hur omfattande är inkompetensen?
Titta upp mot himlen.
Där finns svaret.
Dag efter dag, år efter år.
Mycket grovt men försiktigt räknat kommer Lufthansas spökflygningar under vintersäsongen att alstra runt en miljon ton koldioxid.
Det är inte riktigt klokt.
Dagens ETC har tidigare avslöjat andra osannolikt defekta lösningar som uppstått kring flygbranschen – alltid bortskämd, alltid subventionerad, sedan länge behandlad som ett skört spädbarn av politiker, som heller inte tvekade en sekund att lösa ut krisande bolag när ingen ville flyga under första året av pandemin.
I september 2020 avslöjade viatt svenska staten betalar diverse operatörer tiotals miljoner kronor för att upprätthålla trafiken. Även när ingen vill ha den.
”Ungefär tre av fyra plan var helt utan passagerare”, berättade en pilot om hur det gått till under den första coronachockade våren, strax efter att han låtit Dagens ETC:s reporter ta plats i ett annars ekande tomt plan med destination Sveg.
Men det måste väl vara en förlust för bolaget Jonair som trafikerar rutten? Skattebetalarna kliver in. Trafikverket har upphandlat och Jonair får 18 miljoner kronor per år för att flyga i snitt tre turer per dag mellan Arlanda och Sveg. Bidragen betalas ut oavsett antal passagerare. Samtidigt tillfaller alla biljettintäkter operatören.
Ett ganska typiskt avtal.
Som om klimatkrisen inte existerade.
”Håller de igång trafiken får de behålla pengarna”, sa Håkan Jacobsson, avtalsutredare på Trafikverket.
Den där granskningen innehöll också en mycket arg professor. Eller snarare frustrerad. Lösningsorienterad. Stefan Gössling forskar inom turism, transport och klimatfrågor vid Lunds universitet. Han konstaterade det som borde vara självklart:
”Om miljöfrågor var prioriterade hade man sett till att det inte flögs tomma plan. Flygbranschen har aldrig brytt sig om klimatet. Det är bara ett narrativ de upprepar för att kunna fortsätta som vanligt.”
Förbjud tomma plan, tyckte professorn. Dessutom borde det finnas krav på minst 80 procent beläggning för att få flyga.
”Efterfrågan ska matcha utbudet.”
Det är väl ett utmärkt förslag. Nolltolerans mot noll passagerare. 80 procent beläggning. Minst. Annars blir det till att samla ihop passagerare till färre men fullsatta flighter. Istället för dåliga upphandlingar. Istället för att jaga det som styr idag, att klara av att nyttja 80 procent av sina slottar (med undantag för diverse pandemilättnader som EU införde men som började tas bort i somras).
Det är inget mysterium.
För en gångs skull finns ett enkelt svar.
Gör om, gör rätt.
Att vi ändå inte skulle vara kapabla att tvinga ner spökplanen?
Att vi – EU, Sverige – kommer låta dem flyga?
Inte ens detta.
Inte ens första trappsteget.
I så fall har politiken tyvärr diskvalificerat sig.
