Ledare: Verkligheten bakom det politiska spelet

Låt oss prata politik. Alltså om hur politikens innehåll faktiskt påverkar människor. I engelskan skiljer man på policy – politikens innehåll, och politics – ungefär ”det politiska spelet”. Den svenska debatten i dag handlar nästan uteslutande om det sistnämnda, speciellt efter budgetomröstningen i riksdagen och beskedet om extraval. Förklaringen till att det blev som det blev var politics, och spekulationerna kring vad som ska hända i extravalet handlar om politics.

Men konsekvenserna är också stora i sitt politiska innehåll. Efter höstens val presenterade en stärkt rödgrön majoritet i Malmö, trots vänsterframgångar i valet, en ganska restriktiv och reformsvag kommunalbudget för 2015. Efter flera år av underskott skulle budgeten nu balanseras och för att nå balans höjdes skatten med ynka 30 öre per hundralapp, alltså 75 kronor i månaden för någon med en inkomst på 25 000.

Därutöver skulle vissa underskott och dessutom alla satsningar finansieras med statliga medel från den rödgröna statsbudgeten. Den blev aldrig verklighet. I stället ser det nu ut som att Malmö knappt kommer att klara budget i balans samtidigt som stora satsningar uteblir.

Det handlar om 60 nya miljoner till äldreomsorgen, hälften för att bibehålla kvaliteten och den andra halvan i nya satsningar. Det är nästan 100 nya underskötersketjänster som hade kunnat utlysas vid årsskiftet, men som nu lyser med sin frånvaro i arbetsförmedlingens platsbank i Malmö.

Hundra nya jobbarkompisar för alla de undersköterskor som springer allt snabbare i korridorer och trappuppgångar, och som nu får fortsätta att öka på takten för de nya kollegorna kommer inte.

Det handlar om minst 50 miljoner till arbetsmarknadssatsningar i Malmö som nu inte blir av. Pengar som skulle ha gått till att hjälpa unga och arbetslösa att komma in i arbetslivet och som finansierades bland annat av de höjda skatter på banker och höga löner som föreslogs av regeringen och Vänsterpartiet. Men bankerna får behålla sina vinster, höginkomsttagarna sina nettoinkomster, och de arbetslösa i Malmö blir utan satsningar.

Det handlar om Malmös alla sjukförsäkrade, som skulle få behålla sin statliga försäkring när den så kallade ”stupstocken” avskaffades och utförsäkringarna upphörde. Människor som nu i stället kommer att få vända sig till socialkontoren och ansöka om försörjningsstöd från kommunen – en direkt förflyttning av utgifterna från staten till den kommunala budget som också ska räcka till skola och äldreomsorg. 

Dessa är det politiska spelets konsekvenser. Utöver alla de statliga satsningar på a-kassan, gratis mediciner till barn, förlossningsvården och kulturen drabbas också kommunala budgetar runt om i landet indirekt när förutsättningarna plötsligt förändras till det sämre.

Det är detta som står på spel i extravalet i mars, och därför är det detta som den politiska debatten borde handla om. I stället har denna kärnkonflikt i politiken – höger mot vänster, låga skatter mot välfärd – hamnat i skymundan medan debattörer och kommentatorer är uppslukade av det politiska spelet.

Spelet är förvisso nästan alltid mer spännande, framför allt att skriva om, än det politiska innehållet, och när något så stort händer som att en socialdemokratisk regering fälls av ett nyfascistiskt parti finns det ingen hejd på hur många spaltmeter det går att generera. 

Men när fokus bara ligger på spelet är det spelarna som hamnar i rampljuset i stället för vart de vill och vad de gör. Det skapar förvisso saftigare rubriker, men det spelar också rakt i händerna på de krafter vi säger oss vilja motverka.