Den som är det minsta nyfiken på varför tågpriserna är högre än flygpriserna kan ju börja titta på det där.

Staten har skapat en brist på tåg och sedan lekt marknad där SJ höjer priserna på grund av bristen på tåg och så rullar det på. Varje år lite dummare än det förra.

Varför?

Det finns ingen samhällsnytta med det här. Ändå har denna politik gällt från alliansregeringen, över Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons tid, till nuvarande Tidöavtalet där man faktiskt som en ren förolämpning plockar bort 750 miljoner från anslag till järnvägsunderhåll.

Alla regeringar har drivit samma politik.

Man kan jämföra SJ:s samlade investeringar på sex miljarder med de enorma investeringar som flygbolaget SAS fått göra på totalt 50 miljarder.

Men poängen är att skapa en låtsasmarknad på något som egentligen är en samhällstjänst.

Det här är ett sätt att tänka på pengar som gör människor maktlösa och fast i ett system där de tvingas till onödig bilkörning och flygresande av de enkla anledningen att staten förstör och försvårar klimatrena transporter.

Förstörelsen av järnväg är i grunden en politik att stödja de smutsiga alternativen.

Vi har en antipolitik mot järnväg och det enda som gör att tåg trots allt finns kvar är att människor verkligen vill det. Trots nedgångna tåg och hisnande priser.

När media diskuterar ekonomi görs det oftast som något neutralt. Det går si eller så i procent, det ”satsas” och det ”går med vinst” eller ”hotas av förlust” men i själva verket är ekonomi ingenting utom det som åstadkoms. Det man skapar. En vinst på nedslitna tåg är i själva verket en förlust. precis som en vinst för Volvo baserad på smutsiga suv är en förlust för samhället.

Men det finns en annan ekonomi, en verklig ekonomi som handlar om vad vi gör med våra liv och hur vi investerar för andra.

Jag är på tåget för att resa till Göteborg och sedan ta bussen ut till Torslanda och inspektera ett litet hus.

Det är en äldre villa, en rätt fantastisk sak som en man vid namn Bo levt i under många år. Han har aldrig varit rik och därmed förstört för andra, han har istället vårdat huset, bott i det, gjort de där egna lösningarna vad gäller energi, inte slösat, odlat i det lilla växthuset. Garaget är tomt på bil då han i 80-årsåldern övergav det för att istället cykla. På väggarna konst och politiska affischer från Latinamerikas kampår, ingen tv, på läsbordet Göran Sonnevi och Ali Esbati. Utsikten från berget som huset står på är vacker. Trädgården biologisk mångfald på riktigt och ingen gräsmatta.

Mitt besök handlar om att han för några år sedan skänkte villan till ETC:s klimatarbete och opinionsbildning. Han gjorde det några år före slutet då han ville veta att det skulle användas och leva vidare.

Nu ska vi renovera lite, måla, öka isolering, sätta upp solceller och sälja till rätt familj. 

På tomten kan också ett hus till kanske få plats utan förstörelse.

Husen kommer göra klimatnytta framöver och gåvan i sig räcker för att finansiera en grävande klimatjournalistik i tio år.

Det Bo gjort är tvärtemot all den ekonomistiska ideologi som styr så mycket i våra liv. Pengar har inget värde när vi dör, hela ansamlandet av de där summorna på ISK-kontot är en fantastisk illusion där några tror att vi ska leva för evigt, att man med pengar kan mota slutet.

Men det går ju inte.

Det enda verkliga vi kan ge är att göra framtiden möjlig för våra efterlevande.