BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Alla var överens om att mycket behöver göras för att komma till rätta med klimatutmaningen. Olof Johansson-Stenman, prorektor på Handels, inledde och ställde frågan vems ansvar det är: Är det någon annan – företagen, eller andra länder – som skall stå för lösningen, måste vi själva som individer ta ansvar eller kan vi luta oss tillbaka och räkna med att ny teknik kan lösa problemen eller att allt detta är politikernas ansvar? Ja, egentligen är vi väl alla överens att sanningen är att allt detta behövs men frågan kvarstår ändå var man skall lägga tonvikten.
Först ut var Isabella Lövin som började med en diger översikt och introduktion till klimatfrågan och övergick sedan till att prata om faktiska framgångar i konkret politik. En av de saker som imponerade mest på mig var hennes framgångsrika kamp för att få Världsbanken att vägra finansiera några fossila investeringar. Det var alldeles nyss som Världsbanken lite motvilligt gick med på att inte finansiera kolkraftverk. Nu har Sverige fått med sig Frankrike och andra och genomdrivit att Världsbanken efter 2019 inte skall befatta sig med några fossila investeringar alls – inklusive olja och gas. Detta är verkligen en betydelsefull framgång som är förtjänt av mer uppmärksamhet. Isabella summerade genom att se tillbaka på hur man rökte överallt förut på ett sätt vi tycker är fullständigt oacceptabelt i dag. Hon förutspådde att vi snart kommer att tycka att det är lika häpnadsväckande att det en gång i tiden gick biståndspengar till att hjälpa fattiga länder att elda fossilt.
Sedan talade David Andersson som fick frågan vad individen kan göra. Hur skall individen kunna ta sitt ansvar i så komplicerade frågor som klimatfrågan? Hur skall man veta om man skall duscha snabbare, äta vegetariskt eller sluta flyga på semester? Vilket är viktigast och hur vet man att man fokuserar på rätt sak och inte går på en nit? Tänk om den importerade tofun kräver så mycket energi att den också är en klimatbov. Här behövs mer information och kunskap – och det fort. David har varit med och utvecklat pedagogiska verktyg där människor kan uppskatta sitt klimatavtryck genom webbtjänsten Svalna och dessutom utvecklat ett roligt kortspel där spelarna tävlar med varandra i att förstå klimatpåverkan. Vinner gör den som är bäst på att gissa hur stora utsläppen är för olika val i vardagen.
Maria Grahn hade till uppgift att tala för teknologins möjligheter. Det mest slående hon berättade handlade om fossilfritt stål! Stålet är en av de svåraste av alla utmaningar men nu går svenska företag före med statligt stöd och tar fram nya metoder för att byta ut kolet mot väte. Detta är en stor djärv satsning som kan lösa en av klimatproblemets svåra nötter – och dessutom kanske ge framtida affärsmöjligheter.
Till slut kom det på mig att prata om politik och ekonomiska styrmedel. Finns det inte en risk att den förda politiken med bidrag till förnybar energi och bidrag till nya teknologier i allt från stålindustri till isolering av byggnader kommer att leda till ett överskott av energi och att det kommer locka fram nytt slöseri…? Ett aktuellt exempel är bitcoins. Dessa ”produceras” eller ”utvinns” i ett slags process där datorer letar efter svåra nummerkombinationer, vilket betyder att Bitcoins tillverkas eller ”utvinns” av många datorer som bara står och går runt, runt. Den faktiska insatsvaran för att göra Bitcoins är alltså bara el. Ju mer Bitcoin stiger i värde, desto mer el kan det löna sig att ”satsa” på att utvinna Bitcoins. Jag hittade en beräkning att Bitcoin-sektorn i världen gör av med ca 32 TWH el per år. Det motsvarar ett halvt dussin kärnkraftverk – eller mer än vad hela Danmark gör av med. Men den beräkningen är gammal, flera månader gammal. Just nu stiger förbrukningen så snabbt att den på årsbasis skulle motsvara närmare 50 TWh – ungefär som hela den svenska kärnkraftsproduktionen.
Detta för oss tillbaka till de stora frågorna. Å ena sidan går det inte att lösa klimatfrågan om vi inte isolerar våra hus och tänker på vår meny. Å andra sidan kan vi aldrig lösa klimatfrågan bara genom sådana åtgärder. Orsakerna till detta stavas livsstil och systemeffekter. Om somliga sparar energi på ett ställe i systemet – hur skall vi se till att den kapaciteten inte används till att slösa eller använda den energin (eller de utsläppen) till någon annan produktion? Det kan till exempel bli populärt med personliga helikoptrar, ständigt uppvärmda simbassänger utomhus eller ja – varför inte bitcoins. Det är ju inte bara i den förnybara solenergin som det förekommer teknisk utveckling. Det gör det även i den fossila industrin. Vad är fracking om inte teknisk utveckling? Det är ju helt fantastiskt teknisk utveckling som gör att man kan borra små hål i alla konstiga riktningar, spränga litet lagom kontrollerat inne i de borrade tunnlarna och därmed utvinna olja och gas jättebilligt.
Klimatet är en stor utmaning. Det kommer att behövas ny teknologi och att individer väljer ny livsstil men både teknologi och livsstil påverkas mycket av styrmedel. Det räcker inte att några väljer rätt: Politiken måste se till helheten.
