Jag antar att det betyder att kulturmannen håller på att förlora makten över problemformuleringen. Spännande! Själv har jag alltid funderat över det faktum att kvinnors frigörelse beskrivs antingen som en hop sargade offer som kräver upprättelse eller som feminister som är alltför aggressiva och överdriver orättvisorna till ”könskamp”. Vem beskriver? Under samma tid har begrepp som ”befria mannen” försetts med ett löjets skimmer, som om det vore under manlig värdighet att tillstå att också han behöver befrias. Beror det på kulturmannens snart falnande makt över orden? För sanningen är ju att vid sidan av den största oblodiga revolutionen i världshistorien, kvinnornas frigörelse från sextusen år av en existens som det andra könet – i ord förminskad till offerklagan eller aggressivitet – i själva verket det mest magnifika uppror jag som historiefreak någonsin sett – att vid sidan av det har mannen också genomgått en revolution som saknar motstycke men som ännu inte beskrivits, kanske för att kulturmannen bestämt vad som får sägas. Den elaka versionen är att killarna som blev valda sist i gymnastiken tog revansch genom att bli kulturmän med rätt att beskriva de andra – kvinnor som män. 

Avskaffandet av den allmänna värnplikten betyder att män – i väst – inte längre går med på att vara kanonmat åt makten; alliansen med maktmännen håller på att erodera. Idén att makten har rätt att skjuta män som vägrar krig, ”desertörer”, är död. I vår tid kan vi förstå desertörer, det var helt otänkbart förr. Den ”vanliga mannen” gavs små privilegier av makten, för att den av honom krävde att han alltid, med ett enda handgrepp, skulle kunna förvandlas till soldat och strida för nationen. Men han har numera insett att striden gäller maktens privilegier, han har genomskådat propagandan. Förr var det otänkbart att säga att krig förgör de män, och numera kvinnor, som tvingas utkämpa det, även om de överlever. Nu vittnar den ena efter den andra om att ett år på slagfältet kan förstöra hela resten av livet. Inte minst USA:s veteraner. Förr teg de.

De underbara Pride- manifestationerna underminerar ständigt den makt som pseudodiktaturer vilar på. Mardrömmen för tyranner – i Ryssland såväl som i Uganda – är människor som inte längre underkastar sig idén om två styrbara kön och alla dess påbud. En annan definition av män och kvinnor än deras får hela deras världsbild och maktsystem att vackla. Vem hade kunnat tro att ifrågasättandet av begreppen ”en riktig man” och ”en riktig kvinna” visat sig vara mer effektiva i kampen mot en värld som vilar på våld än just våld? Sanningen är att feminister alltid trott det.

I år är det hundra år sedan Första världskriget utbröt, det första kriget där världen var på väg att begå självmord. Om det kriget och om Andra världskriget har Klaus Theleweit skrivit en högintressant avhandling. Han menar att krigen startades ”när kvinnors frigörelse gått för långt”. Det är vad jag tänker om de synnerligen fega krig som fundamentalistiska islamister utkämpar just nu; de påstår att det handlar om religion, men det handlar om makten över kvinnorna och i förlängningen makten över lydmännen. Ingen av oss kommer någonsin att glömma att talibanernas första åtgärd när de tagit makten i Afghanistan var att frånta kvinnor alla mänskliga rättigheter.

Det är oroligt överallt på planeten nu, också på den europeiska kontinenten. Min erfarenhet säger mig att makten startar krig när den känner sin maktordning hotad. Och jag kan inte låta bli att tänka att de gärna skulle vilja mobilisera män i krig, för att, för första gången i historien, ”männens frigörelse har gått för långt”. Männen håller på att frigöra sig från maktens propaganda om vilka de är, en otrolig utveckling som kulturmännen inte önskat skildra.    

Kvinnors ickevåldsrevolt för frigörelse har beskrivits som könskamp. Det är en berättelse som jag alltid motsatt mig. Det har varit ett budskap till män att kvinnor försöker stjäla deras privilegier, format av vem? Att vi skulle bedriva krig mot män och att de måste beväpna sig ”mot oss”. Att fria kvinnor skulle vara ett hot mot män, när de i själva verket påskyndat männens frigörelse från makten. Men så kan man ännu inte berätta världen. 

Det nya svarta är att alla maktens krig är könskrig och alltid har varit det. För att denna världsordning ska bestå måste kvinnor hållas nere och män acceptera det som naturligt. Och nu ”sviker” alltfler män, makten bävar och livet fortsätter att vara ett enda pågående äventyr.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.