Lotta Ilona Häyrynen: Vem övervakar polisen?

Dagens Nyheters gräv om poliserna som inlett kärleksrelationer med gängkriminella borde ha fått hela det politiska Sverige att bromsa in.  

Medborgarna har i åratal fått vänja sig vid allt repressivare politik. Kameror ska spåra våra rörelser, polisen ska utan brottsmisstankar få avlyssna våra telefoner och söka igenom våra hem.

Visitationszoner har nu blivit politisk verklighet och fel sorts medborgarskap eller politiska fritidsaktiviteter kan göra att du klassas som ett säkerhetshot.  

Samtidigt, inne hos polisen: Sex med gängkriminella, polisstudenter som raggas upp till källor innan de kliver in i utredningar. 

Dagens Nyheter förklarar hur svårutredda den här typen av internspioneri är. Det är lätt att söka i polisens databaser under falsk flagg. Enskilda poliser kan låtsas som att sökningen på deras pojkvänners kompisar är legitima. 

Att bevisa en polisläcka är svårt. Vissa har kunnat jobba kvar i åratal. Andra har bytt jobb till nya säkerhetsklassade tjänster. 

Ju striktare bevakningen av medborgarna blir, desto hårdare borde polismyndigheten granska sig själva. Det är enkel matematik om våldsmonopolet ska behålla sin legitimitet. Och det behöver gälla både vid polisingripanden och i den här typen av ärenden.  

Att ligga med en gängkriminell är inte brottsligt men nog borde det åtminstone leda till omplacering. Om en kollega misstänks bör det snabbt kunna anmälas uppåt, anonymt om inte annat.  

Det är inte fel med kåranda och lojalitet med sina kollegor, men vissa förtjänar inte tilliten de fått. Fisken ruttnar från huvudet, särskilt om man inte ens övervägt en frysbox.