BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Numera bor varannan ungdom mellan 20–25 år i Stockholm hemma hos sina föräldrar. Samtidigt är bostadskön så lång att du måste stå i minst ett decennium för att bli erbjuden en bostad.

I samband med att höstterminen precis har börjat på stadens universitet och högskolor är läget särskilt illa för inflyttade studenter. Det vill säga de som tar sig hit och trotsar bostadsbristen. Det har nämligen blivit en anledning att välja bort Stockholm.

Sveriges Radio P4 Stockholm gör just nu en satsning för att belysa bostadsbristen under namnet #bostadsökes. Här får vi veta att andrahandshyrorna är långt över vad som är rimligt och lagligt. Tyvärr är det bara för hyresrätter som kontrollerna är någorlunda hårda när det gäller att hyra ut i andrahand. För bostadsrättsägare finns knappast några gränser för vad de tar ut i hyra, och det är näst intill omöjligt att anmäla dem.

Sedan har vi såklart detta med att bygga nytt. På många ställen försöker staden bygga nya lägenheter, även hyresrätter. Inte tillräckligt många, men ett försök i alla fall. Tyvärr bromsas många av dessa planer genom utdragna överklaganden där grannarna hellre har kvar sin gräsplätt/sjöglimt/utsikt eller något annat livsnödvändigt som säger att bostäderna gärna får byggas, bara inte här.

På så sätt är inte bostadsfrågan bara en fråga för städerna. Det är en fråga som även rikspolitiken måste gå fram i, och det måste ske snarast. Bygg mer, bötfäll de som inte lyder, och se till att satsa både kunskap och pengar i nya bostadsprojekt. För bostadspolitik kan föras på två olika sätt. Antingen som ett verktyg att bryta segregation, minska ekonomisk utsatthet och öka tryggheten – eller det motsatta. Så visst är polisen och sjukvården viktiga frågor, men stora delar av Stockholms invånare är förbannade på bostadsbristen. Frågan är om våra politiker kommer fånga upp ilskan, eller spä på den.