Det kom en tidning i brevlådan, Hälleforsaren, utgiven av Hälleforsvänstern. Det mesta som står i tidningen var för mig, lite ”gammal skåpmat”, sådant som har gått att läsa i bloggar, debattartiklar och ledare under senare tid, men det var fint att få läsa om ungdomsföreningen ”fun4you” och att en ”grythytting” har hittat tillbaka till sin hembygd. Jag har ett par funderingar.
Man brukar säga att ”det näst bästa inte är det bästas värsta fiende”. För en vänsterpartist borde därför inte socialdemokraterna vara det största hotet mot att kunna driva en vänsterpolitik på socialistisk grund. För Samuel Eriksson verkar det vara så. Att det skulle finnas någon annan politisk motståndare än Socialdemokraterna som skulle försvåra för Vänstern att driva igenom sin politik framgår inte i Samuels analys av det politiska läget, i min värld finns det mycket större hot mot ett socialistiskt samhälle än Socialdemokraterna. Girighet, rasism, ojämlikhet med mera.
På det nationella planet ses (V) och (S) som samarbetspartners, men på det lokala planet går det inte att få till. Det är på det nationella planet som det stora ideologiska slaget kommer att stå, och jag tror att både (S) och (V) önskar ett regeringsskifte. Att sluta slå på varandra på det lokala planet skulle gynna en sådan valutgång. Socialdemokrater är socialdemokrater på alla plan men det är numer ovanligt med egen majoritet varför vi ingår i samarbeten i olika konstellationer på olika platser, precis som Vänstern och alla andra partier gör både lokalt och nationellt.
På baksidan av tidningen är det några korta frågor ställda till Jonas Sjöstedt med anledning av hans besök i Hällefors i slutet av april. ”Vi är det enda partiet som vill få bort riskkapitalisterna ur skolan, äldreomsorgen och sjukvården.” Jag skulle vilja påstå att det är möjligt att Vänstern är det enda parti som uttrycker problematiken på det förenklade sättet men inställningen delas av många, bland annat av Socialdemokraterna.
Det finns en mängd aktörer i spannet mellan offentliga utförare och riskkapitalbolagen, hur Vänstern ställer sig till dessa utförare framgår inte. Jag undrar om Vänstern önskar en återgång till det ”starka samhället” där kommunen/staten löste alla problem åt alla?
Exempel på utförare av välfärd är ekonomiska föreningar, kooperativa företag, ideella organisationer och andra, företag och föreningar, som vill vara aktörer i välfärdsarbetet med samhällsnyttan som drivkraft och inte den ekonomiska vinsten. Jag efterlyser nyanserna i påståenden om vilka aktörer som får vara med i det gemensamma välfärdsarbetet. I Hällefors finns privata alternativ inom barnomsorgen och biblioteket drivs sedan länge av ett privat företag, jag tror knappast att någon av dem vill se sig som riskkapitalister.
För många år sedan när frågan om andra aktörer inom exempelvis skolan kom på tapeten var jag väldigt skeptisk och jag oroas som så många andra över hur utvecklingen har fått fortgå. Jag är övertygad om att den här ”marknaden” måste få en mycket hårdare reglering i form av kvalitetskrav, hur ekonomisk avkastning skall hanteras och högre ställda krav på insyn från dem som ger uppdrag till privata utförare av välfärd. Socialdemokraterna har långtgående förslag till hur detta kan gå till, en hård reglering av välfärdens utförare och utifrån det skulle jag vilja påstå att Vänstern inte alls är det enda parti som vill få bort riskkapitalisterna från välfärdsarbetet.
Vi socialdemokrater vill ha ett bättre samhälle för alla, utan girighet och som är byggt på gemenskap för alla, av alla.
