Genom den strukturella funkfobin som genomsyrar samhället reduceras individer med olika typer av funktionsnedsättningar till en andra klassens medborgare. Det är dags för våra folkvalda politiker såväl som myndigheter och folk i största allmänhet att få upp ögonen för att samhällsutvecklingen skulle gynnas på mer än ett sätt om vi tog till vara på all den samlade kraft, styrka och gedigna erfarenhetsbank som finns hos en i hög uträckning undanskuffad del av befolkningen. Att vi har en hel del kvar att arbeta på blir tydligt om vi till exempel kikar lite på vad vi valt att kalla den skola som många inom LSS går på under såväl grundskole- som gymnasiesärskola. För mig lämnar uttrycket en bitter smak av en föråldrad människosyn efter sig.
Jag arbetar som som personlig assistent. I mitt jobb ingår det bland annat att följa med till Lindesbergs kommuns dagliga verksamhet samt till den teatergrupp som personen jag är assistent åt deltar i. I skrivande stund är jag nyss hemkommen från terminens första repetition. Det var egentligen meningen att den här ledaren skulle handla om något helt annat, men under eftermiddagens teaterpass var det något som grep tag i mig och fick mig att byta fokus helt och hållet.
Hur många av er som läser det här kan med handen på hjärtat säga att ni bemöter era medmänniskor helt utan att någonsin döma och se ner på dem? Den som avviker från samhällets normer och snäva ramar bemöts långt ifrån alltid med en bukett rosor och glada tillrop. Det är mer en regel än ett undantag att människor man möter tar sig friheten att både göra narr av och ha åsikter om en i största allmänhet. Det finns dock en ”grupp” människor där jag ytterst sällan hör eller ser något sådant. De människor jag talar om är de som i folkmun allt som oftast benämns som utvecklingsstörda. Ett uttryck som förresten borde ha skrotats för länge sen. Jag har så gott som aldrig sett, hört eller upplevt skitsnack, ryktesspridning eller missunnsamhet på vare sig de dagliga verksamheterna eller i teatergruppen. Min fråga blir således vilka som egentligen borde benämnas som störda. Människor som tar sig friheten att döma andra eller de som inte gör det?
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka för det brev som helt oväntat damp ner i min brevlåda för någon vecka sedan. Avsändaren ville tacka mig för en tidigare ledare om de konsekvenser en sommarstängd vård kan leda till. Att få positiv respons för det man gör är alltid roligt. Framför allt när det kommer spontant och från oväntat håll. Men egentligen är det jag och inte du som ska tacka. Dels för att du tog dig tid att skriva brevet och berätta vilka tankar läsningen gett dig. Sådant är både roligt och utvecklande att få ta del av. Men även för dina tankar om vilka förbättringar och förändringar du skulle vilja se. Ett av förslagen gick ut på att Lindesbergs kommun skulle må bra av ett allaktivitetshus där det inte krävs ett LSS-beslut för att man ska vara välkommen. Ju mer jag tänker på ditt förslag desto vettigare tycker jag att det är. Varför inte låta ett sådant hus drivas i form av ett fontänhus alternativt som ett socialt företag för att maximera besökarnas inflytande över verksamheten?