Den kväll vi ägnade åt Kicki Danielsson och Edward Blom i en total Svensson-idyll, i en soffa, i en lägenhet, i en förort, med chipssmulor i knät, den kvällen var bara något dygn efter att SCB rapporterat att de ekonomiska klyftorna i Sverige är de största sedan de började mäta 1991.
Under den period SCB:s rapport handlar om har vi faktiskt haft nästan lika många år med borgerliga regeringar som med socialdemokratiska, och oaktat färg på regeringen har den ekonomiska ojämlikheten stadigt ökat. Det är en skam. En skam för ett land som har resurser att klara utjämningen, och för kanske världens starkaste arbetarrörelse, att ojämlikheten har tillåtits växa.
Jämlikhetssträvan har allt sedan Per-Albin Hanssons folkhemstal varit svensk socialdemokratis signum. Det har retat många, inte bara högern utan också radikaler på vänsterkanten. Det har nämligen inte alltid gått så fort som en kan önska. Men en enträgen strävan mot ökad jämlikhet har gett resultat. Stadigt under 1900-talet har de allra flesta (undantaget de rikaste) fått det bättre, och stadigt har den ekonomiska jämlikheten ökat.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jämlikhet är moraliskt riktigt, men det är inte någon gullig snällpolitik. Det är ett smart och rationellt styrmedel för ett effektivt samhällsbygge.
Jämlikhet skapar tillväxt och jobb eftersom köpkraften blir starkare när den är fördelad på hela befolkningen. När också de som producerar varor och tjänster har råd att köpa dem.
Jämlikhet driver fram innovation och spetskompetens eftersom urvalskriteriet för högre studier är engagemang och förmåga, inte pappas möjlighet att betala. Om skolan är bra för alla kan varje unge nå sina drömmars mål utan att hållas tillbaka av klass eller andra hinder.
Jämlikhet är effektivt resursutnyttjande eftersom det blir mer pang för pengarna när de allokeras, exempelvis genom att vi -gemensamt betalar för vård och omsorg. Lyckas vi dessutom täppa till läckaget med vinster i välfärden blir systemet än mer resurseffektivt.
”Men det spelat väl ingen roll”, kanske någon säger, eftersom den offentliga debatten om jobb, innovationer och resurseffektivitet är ju idag marginell i jämförelse med debatten om den växande känslan av oro och otrygghet. Så himla bra då att jämlikhet också är svaret på detta.
Jämlikhet är det ojämförligt smartaste sättet att motverka oro och otrygghet. När du vet att ett samhälle håller ihop och det finns ett skyddsnät om livet rasar så vågar du mer. Du vågar byta jobb, pröva att plugga i vuxen ålder eller bryta upp från ett dåligt äktenskap. Jämlikhet motverkar också oro och otrygghet i det så kallat hårda perspektivet. Få förändringar driver upp brottslighet så snabbt som ökad ojämlikhet, som i sin tur leder till ökad segregation. I ett samhälle där människor inte möts ökar oron och känslan av otrygghet blir reell. Många människor i Sverige utsätts för rasism, oroas över om de har kvar jobbet efter influensan, om ungarnas skola ger lika bra förutsättningar som de finare skolorna inne i stan, om hemtjänsten har tid med mormor och om de vågar gå ensamma hem på kvällen.
Att ojämlikheten har ökat under samma tid som otryggheten borde vara en tydlig signal om att det inte är med hårdare batonger och strängare straff vi skapar trygghet. Det gör vi genom ökad jämlikhet.
När Socialdemokraterna säger sig prioritera trygghet tänker jag därför ”Bra!”, men jag kräver några tankeled längre än att stanna vid det som kallas för lag och ordning. Självklart ska brott lagföras, men det är en returaktiv handling. För att vända utvecklingen och öka tryggheten krävs ökad jämlikhet, och en synlig jämlikhetssträvan. En riktning och kompassen inställd på ett samhälle som håller ihop, även om vägen kan kännas lång.
När jag nyförlöst, blodig och utmattad viskade löften till mitt första barn så fick min kamp för ett samhälle som håller ihop en tydlig personlig mottagare. ”Hade jag nu satt barn till världen så var det min skyldighet att också se till att världen blev bättre.” För att mina och alla andra barn ska få en framtid utan oro och otrygghet finns inget smartare är jämlikhet – ett samhälle där alla får plats. Det är inte svårare än så. Det behövs bara lite rejäl ekonomisk och social fördelningspolitik för den som under ett valår på riktigt vill prioritera minskad oro och otrygghet.
