Genom trilogin konfronteras Luke gradvis med sina mer objektiva behov. 

I vår svenska ände av galaxen bär den politiska debatten få likheter med Star Wars. Här konfronteras allt mindre. Under mer än ett decennium har agendan präglats av rasism, rop efter hårdare tag och ökat våld från samhället. Samtidigt har vi sett en idémässig uppluckring mellan den civila och den militära staten. 

Moderaterna och Sverigedemokraterna har velat sätta in militären ”mot förorten” och kriminella sedan åtminstone 2017. Stefan Löfven (S) gjorde ett liknande uttal 2018. Och efter påskens händelser vill bland annat Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell och Liberalernas partiordförande Johan Pehrson ge polisen möjlighet att använda vattenkanoner mot folkmassor. 

Det är en dålig idé. 

Även om vattenkanoner gör sig bra på bild och säkerligen signalerar handlingskraft underlättar de inte polisens deeskalerande arbete. De ökar snarare upptrappningar man inte vill se – den mellan folkmassor och polisen. Men det slutar inte där. 

Vattenkanoner marknadsförs som ett icke-dödligt eller ”mjukt" vapen för att kontrollera folkmassor och används främst och flitigast i länder med liten respekt för demokratiska rättigheter. De är ökända för oetiska tester och för att orsaka dödsfall såväl som allvarliga skador. Även om det låter som en tuff grej att ha, genererar användningen av vattenkanoner också bilder på människor med bortskjutna ögon. Risken att träffa oskyldiga är dessutom stor. 

Efter påskens upplopp i samband med Paludans hatturné för att fördriva alla invandrare från Skandinavien, har poliser vittnat om hur uppenbart minderåriga barn befunnit sig på plats. Man har även noterat hur ett flertal personer försökt lugna ner stämningen och hålla tillbaka demonstranter som gjort utfall mot polisen – vilket är betydligt mer än vad vare sig Forssell eller Pehrson lyckats åstadkomma. 

I ivern att framstå som handlingskraftiga genom att prata med media om militärer och hårdare tag har svensk höger genom åren skapat en berättelse som Sverige som ett land i något slags krigstillstånd. Då krävs såklart militära eller militärliknande medel som svar – det är ju praktiskt taget krig. 

Vad man inte nämner är att krig omgärdas av humanitära regler och principer. Bland annat får civila och oskyldiga inte utsättas för anfall. Den humanitära rätten innehåller även begränsningar för vilka typer av medel och metoder som får användas – exempelvis får man inte använda vapen eller stridsmetoder som inte kan göra skillnad mellan stridande och civila. Värt att nämna i sammanhanget är att tårgas är förbjudet som stridsmedel. 

 Vad man också glömmer bort att berätta är att laboratorietester av vattenkanoner och annan halvmilitär teknologi skiljer sig avsevärt från förhållanden vid användningen på gatorna. När den här typen av ”mjuka” vape’ (plastkulor, tårgas, vattenkanoner med mera) används felaktigt och avfyras med större kraft, på nära håll, i fel riktning, vid fel temperaturer eller mot ett olämpligt mål utgör de inte längre ”milda” fysiska medel mot en civil befolkning. Vattenkanonens globala historia är omgärdad av dödsfall och skador. 

Nåväl. 

Luke Skywalker når gradvis insikt om vad det innebär att vara en jedi när den barnsliga heroismen och dyrkandet av en stark fader konfronteras med dennes brister. I ”Jedins återkomst” manifesteras Lukes inre konflikt mellan subjektiva önskningar och objektiva behov i det val som Palpatine ställer honom inför – antingen makt och ära genom att döda Darth Vader, eller att själv offra sig och dö. Luke svarar genom att lägga ner svärdet. Men han låter sig inte dödas, och hans hållning är varken pacifistisk eller defaitistisk. Därmed är också den destruktiva överidentifikationen med en auktoritär och sadistisk fader bruten, och en meningsfull relation blir inte bara möjlig – den blir också avgörande för stridens utgång.