Dan Eliasson sparkades i onsdags på grund av Polisens kris. Nu verkar alla vilja ha en polis som rikspolischef. Alla verkar skylla Polisens bekymmer på nuvarande omorganisation och på att Polisen får för lite pengar. Men redan i en rapport från 2010 konstaterades att det finns en anmärkningsvärd brist på utvärdering av Polisens effektivitet. Är då lösningen verkligen så enkel som mer pengar och mer av det Polisen alltid gjort?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ingen verkade reagera på att Polisen i Fittjafallet skyllde sin bristande utredning på att Fittja är ett laglöst land, ett utanförskapsområde där invånarna inte pratar med polis. Är det långsökt att se en möjlig koppling mellan laglösa områden och att Polisen inte gör sitt jobb, mellan tillit till Polisen och det faktum att det tog ett år från kvinnans anmälan tills den horribelt dåliga utredningen ens startade? Och hur kommer det sig att så många sa att den frikännande domen var horribel utan att ifrågasätta polisutredningen?

Samma inställning präglar synen på Försvarsmakten. Alla vill att de ska få mer pengar, men ingen frågar vad de gör med pengarna. Riksrevisionen har ifrågasatt flera grundläggande missförhållanden. Uppföljning framstår inte som högt prioriterat inom Försvarsmakten. Det läggs betydligt mer tid och energi på att planera ny verksamhet än på att följa upp genomförd verksamhet.

Förutom ett fåtal debattörer som Gudrun Schyman och Jan Guillou verkar ingen heller ifrågasätta grunden för analysen att försvaret är underdimensionerat. Grunden för analysen är hotet från Ryssland. Senast i försöken att trissa upp hotbilden är försvarsberedningens formulering om att ett anfall mot Sverige inte kan uteslutas. Men vi kan faktiskt inte utesluta att utomjordingar kommer att attackera oss. Det är helt omöjligt att bygga ett försvar som kan hantera allt som inte kan uteslutas.

Försvarsmakten verkar i sin tur vilja bygga försvaret utifrån vem som har möjlighet att attackera oss i ett värsta falls scenario. Anders Brännström sparkades visserligen för att ha sagt det och att för att han sågade sannolikhetsläran). Men ÖB som sparkade Brännström har sagt ungefär samma sak.

Utgår vi från värsta scenarier borde USA vara en värre motståndare än Ryssland. USA har en väldigt mycket större militär förmåga och har ofta angripit dem som hotar deras intressen. Ska försvaret dimensioneras utifrån värsta falls scenarier blir försvarskostnaderna oöverblickbara.

Kontrasten kan inte bli större när du jämför med synen på Försäkringskassan som nu kritiseras för hanteringen av sjukpenningen. Massmedia kritiserar Försäkringskassan för att vara för restriktiv i sina bedömningar. Få diskuterar hur riksdagens lagkrav påverkar Försäkringskassans hantering. Och ingen kräver ökade anslag till Försäkringskassan för att höja kvaliteten.

I Kropp och själ i P1 den 23/1 diskuterades Försäkringskassans kompletteringar av läkarintyg, vilka sågs som illvilliga och omöjliga. Inbjudna var Kristina Alexandersson, professor i försäkringsmedicin, läkaren Ellinor Lindeborg och forskaren Patrik Hägglund från Riksrevisionen. Ingen representant från Försäkringskassan. Ingen redogörelse för lagkraven som är bakgrunden till kompletteringarna. Ingen diskussion kring vilka resurser Försäkringskassan har och möjligheterna att förklara varför läkarintygen inte håller.

Riksdagen har skärpt lagkraven för sjukpenning kontinuerligt och till skillnad från 80-talet är det inte längre tillåtet att ta hänsyn till “arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden”. I diskussionen menade Hägglund att Försäkringskassan under en period efter 2010 var för generös med att bevilja sjukpenning i förhållande till lagkraven. Den mer restriktiva tillämpningen som Försäkringskassan nu kritiseras för beror enligt honom på att de följer lagen noggrannare. Ändå är medias analys att det är Försäkringskassans fel att vissa nekas sjukpenning.

Om vi ska komma åt de verkliga problemen inom våra myndigheter får vi inte låta patriarkatet och kapitalet bestämma vilka problemen är och hur de ska lösas. Hur ska vi kunna förbättra Polisen och Försvarsmakten om vi låter dem själva definiera hotbilder och resursbehov utan att utvärdera deras arbete? De enda som vinner på det är de som vill ha en polisiär och militär kapprustning för att skydda den patriarkala kapitalismen.

Även Försäkringskassan måste ifrågasättas och utvärderas. Men hur ska vi kunna välja en riksdag som vill reformera sjukpenningsystemet när medierna inte förklarar kopplingen mellan riksdagens lagstiftning och vad Försäkringskassan gör? När alla fel i sjukförsäkringen antas bero på att Försäkringskassan är ond? Det enda sättet att åtgärda felen blir i det skenet att lägga ner Försäkringskassan. De enda som vinner på det är de som vill montera ner vår välfärdsstat. Ofta samma personer som har våta drömmar om poliser och militärer i strama uniformer och stora, blänkande vapen.