Köpa vård, köpa skolutbildning, köpa samhällstjänster som bilprovning, köpa transporter till jobbet och köpa energi till hemmet.

I verkligheten är det där oftast inte sant, man har ingen verklig kunskap om vilken vård som är bästa eller vilken skola som fungerar. Och när man köper sådant man måste ha är valfriheten att välja el nära noll liksom vilken buss man ska åka till jobbet. Eller vilket mobilnätverk man ska betala för att surfa runt.

I samtliga fall har avregleringarna inneburit dyrare tjänster, det är inte så konstigt. Om ett statligt bolag sköter all bilprovning blir administration och tjänsten billigare än om den sköts av 20 företag som inte kan samarbeta utan var och en jagar lönsamhet och effektivitet själv. Samma gäller företag som apotek eller banker.

Och att man idag erbjuds hämta sina räkningar hos olika digitala tjänster man aldrig valt eller velat ha själv (som Kivra), är naturligtvis irriterande men också dyrare för alla då de privata investeringarna kostar mer än vad en offentlig tjänst skulle kosta. Ändå mer absurt blir detta när man vet att de är våra pensionspengar som via fonder blir riskkapital för den privata marknaden.

Och om alla fick ha lönekonto och sparkonto hos Riksbanken skulle givetvis priset bli lägre än dagens avgifter hos de privata storbankerna. Deras vinster på över 150 miljarder kommer ju från löntagarna. Verklig valfrihet skulle vara att slippa de privata bankernas enorma administrations, reklam och vinst kostnader.

Alla de senaste decenniernas privatiseringar har handlat om att medborgarna ska betala lite mer till privata aktörer än man skulle ha gjort till en gemensam sektor. Vi flyttar från gemensam finansiering via skatt, till privata avgifter av olika slag.

Just därför är det så viktigt för de som slåss för dessa avregleringar att använda ord som valfrihet, kundvård, tillsammans, spara, få rabatt och så vidare. Vilken typ av privatiserad tjänst det än handlar om möts ”kunderna” alltid med berättelser om val de kan göra för att få i grunden samma tjänst.

Just nu pågår en stor kampanj till alla svenskar kring elnäten som försörjer våra hus och industrier. Det är en intressant kampanj som innehåller alla delar av en parodi kring privatiseringens nackdelar.

Bakgrunden är att det svenska lokala elnätet har stora problem, det är ägt av några stora privata jättar med monopol över det lokala nätet. Dessa lider av en investeringsskuld då man i årtionden matat stora vinster till ägarna samtidigt som elnäten blivit allt sämre. 

Den revolution som förnybar energi inneburit med lokal elproduktion via sol och vind har man varit helt oförstående inför, stora delar av Småland och Skåne kan idag inte koppla upp ny produktion och det gör att risken för störningar ökar när de stora producenterna, det vill säga kärnkraften, plötsligt stängs av. 

Därför pågår en kampanj mot elnätsägarnas kunder som kallas för ”smarta nät”. Det kommer i all hast och problemet med dåligt elnät skickas till kunderna som ska piskas att agera smart.

Det här vet vi förvisso att medborgarna kan. Den stora överraskningen för elbranschen var hur mycket mindre el konsumenterna använde förra året, man sparade på el genom att tänka efter.

Medborgarna använde faktiskt mindre el trots att de samtidigt skaffat 300 000 elbilar. 

Nu är det ingen som tackar medborgarna för det, tvärtom står det i broschyrerna från elnätsbolagen som nu ramlar ner i folks brevlådor att vi använder ”mer el i samhället”. Och därför ska alla få en ny prismodell som – håll i dig nu – ger dig ”möjlighet att påverka din elnätskostnad”.

Hurdå? Jo, du ska få betala mer i elnätsavgift och därmed lockas att ”minska belastningen på elnätet”.

Istället för en räkning med fast pris för att ha elnätet, plus en överföringsavgift för varje kWh el du köper, så ska du framöver få betala en effektavgift, en överföringsavgift och en fast årsavgift.

Effektavgiften är ny och för att få fram den kommer elnätsbolaget mäta hur mycket el du använder de timmar du gör av med mest el och sedan får du betala extra om du haft billaddare, värmepump och spisen igång samtidigt. Effekten du tog ut var hög då.

Poängen med systemet är att kunderna ska piskas att bli aktiva där man med olika appar kan följa sin elkonsumtion och försöka parera så man inte tar ut mycket el samtidigt.

Det här kommer en minoritet älska – vi elnördar gör det – medan de flesta passivt bara kommer få ta emot högre elnätspris.

Man kan som hyresgäst knappast laga mat till ungarna på natten. 

Givetvis kommer elnätsbolagen erbjuda ”olika prislistor” så att man ska få känslan av ”valfrihet”. Men för de flesta finns inget val, man kan som hyresgäst knappast laga mat till ungarna på natten. 

För en villaägare är möjligheterna större, men den mesta sänkningen av effekt kan man lösa med tre enkla tips. 

• Ladda elbilen på natten.

• Stäng av varmvattenberedaren vid högt effektuttag eftersom vattnet klarar att hålla värmen några timmar.

• Stäng av värmepump någon timme, om man har en, det blir bara en halv grad kallare normalt.

Om de flesta medborgare göra dessa tre enkla saker så kommer stora delar av det lokala elnätsproblemet vara borta. Och folk kan slippa få pengaångest över att någon dammsuger samtidigt som tvättmaskinen går och maten ska värmas.

Riktigt smarta elnät kommer med ny teknik. Redan idag kan solcellsägare få betalt för att stödja elnäten med batterier. Dels kan man spara dagens solel till kvällen. Dels kan man snabbt exportera extra el för att hjälpa till att stabilisera elnäten när kärnkraften får problem. Elbilar kan göra samma sak.

Framöver kommer det komma ett antal nya privata företag som erbjuder det här som tjänster för aktiva elkunder.

Det är bra men som vanligt kommer de flesta inte kunna vara med då de varken har solceller, råd med batterier eller elbil.

De flesta kommer bara få högre elnätsavgift.

Jag har inget emot ny teknik och smartare styrning av elkonsumtionen.

Men om det ökar elojämlikheten så är det fel politik.

Och kom för allt i världen inte och kalla det valfrihet.