Egenanställningar beskrivs som en ”väg in för ungdomar och nyanlända”. Folk som står långt bort från arbetsmarknaden ska kunna finna lyckan genom att helt sonika gå och anställa sig själva. Att bli egenanställd är att få jobb – äntligen. Och en del lockas nog, tyvärr.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Bolagen som anser sig finnas i den här ”branschen” har organiserat sig och bildat en lobbyorganisation: Egenanställningsföretagens branschorganisation. Organisationens syfte är att driva företagens frågor och förändra den politiska riktningen. Till exempel vill man se en ny anställningsform i lagen om anställningsskydd – ”egenanställning”.

Företagen i organisationen, där Frilans Finans, Cool Company, Firmify och ett gäng till ingår, lovar på sin hemsida att de följer gällande lagar och avtal och att de tar, citat, ”det fulla arbetsgivaransvaret för den egenanställde”. Detta innebär ”arbetsgivaransvar enligt gällande lagstiftning, sjuk- och olycksfallsförsäkring och liv- och trygghetsförsäkring vid arbetsskada för de egenanställda”.

Det låter ju bra. Eller?

Jag ringde upp Cool Company, ett av medlemsföretagen, och ställde lite frågor som att jag vore potentiellt ”egenanställd”.

Först fick jag veta att lönen är upp till mig som uppdragstagare och den som ger mig uppdrag att sätta. Om jag till exempel ska måla om en villa är det upp till mig att bestämma pris för arbetet med den som äger villan och ger mig i uppdrag att måla den. I och med att man på hemsidan lovar att följa gällande avtal frågade jag om det inte fanns någon minimilön att ta hänsyn till, som till exempel i det här fallet Målarnas kollektivavtalade lönevillkor. Det var ingenting som representanten för bolaget som jag fick prata med visste något om.

Annat var desto klarare. Om jag kommer överens med en ”kund” om 100 kronor i timmen betalar Cool Company ut min lön efter att ha betalat 44 procent i sociala avgifter och tagit strax under 6 procent i avgift. För att få lönen direkt tar företaget ytterligare 1,5 procent i avgift. Kvar är, ja, nästan ingenting. Och kvar är en lön som mest troligt ligger långt under de nivåer som anges som miniminivåer i kollektivavtal i olika branscher.

Och det blir värre.

Jag frågade vad som skulle hända om jag hade tagit ett uppdrag men blev sjukskriven. Jag fick till svar att företaget då skulle ha en dialog med Försäkringskassan om vem som skulle betala. Det är anmärkningsvärt inte minst med tanke på att det är lag på att arbetsgivare ska betala sjuklön de första två veckorna med en karensdag undantagen. Sedan betalar Försäkringskassan sjukpenning. Det är två olika saker, men de är väl värda att kunna. Särskilt om man påstår sig ta fullt arbetsgivaransvar. Det är få som orkar gå igenom långa processer om sina rättigheter när man är sjuk. Därför ska systemet fungera. Alltid.

Och så arbetsmiljön då. På fråga om systematiskt arbetsmiljöarbete, som också är en lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att utföra, fick jag svar att arbetsmiljön är ”upp till kunden”. Det kunde vara bra att ”ha en dialog med denne om arbetsmiljön”. Jag frågade om vem som tog ansvar för min fysiska och psykiska arbetsmiljö när jag arbetade men fick till svar att det var svårt i och med att företaget inte är där jag är.

Där är ju bara jag.

Och min ”egenanställning”.

På frågan om hur jag egentligen skulle vara anställd, i och med att det ju faktiskt inte finns någon anställningsform som heter ”egenanställning” fick jag svar att det egentligen är en allmän visstidsanställning det handlar om.

En ”arbetsskapande lösning på den moderna arbetsmarknaden”. Så beskrivs det. Men ”egenanställning” är inte någon egen anställning alls, alltså. Det är inte heller något nytt. Det är en bluff som ett gäng företag kommit på för att tjäna pengar på att ännu fler människor på arbetsmarknaden ska knega runt på otrygga anställningar till låga löner och obefintliga villkor. 

En helt vanlig vinstidé med andra ord, för företag som vill tjäna pengar på att ta arbetstagares rättigheter tillbaka till början av 1900-talet.

Det är, för att underdriva, ett stort problem för hela arbetsmarknaden och alla på den.