BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Feministiskt initiativ är det enda parti som väljer att bojkotta Almedalen med hänsyn till värnandet av våra demokratiska rum och på grund av det hot som NMR utgör på platsen, för människor, organisationer liksom för det demokratiska samtalet. RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter) har även de meddelat att de ställer in sitt deltagande av säkerhetsskäl, likaså Nätverket Streetgäris och Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige. 

Vi står inför en situation där tillgången till det allmänna politiska samtalet, som redan har sina trösklar, nu stryps än mer. Att våga vara politiskt aktiv som ung, kvinna, rasifierad, hbtqi-person eller funktionsnedsatt är redan ett svårt val för många på grund av den hotbild som i dag växer fram på våra gator och torg, och inte minst på våra sociala medier. Människor hängs ut på nationalistiska och nazistiska forum med namn och adress, de mordhotas och förföljs. Misshandlas och trakasseras. Nu följer denna hotbild med till det demokratiska samtalet på Almedalen och det kommer att innebära att många viktiga röster inte kommer att höras på platsen i år. Detta är även en symbol och ett symptomatiskt uttryck för var vi befinner oss i dag i Sverige. I dag är de på Almedalen, i morgon, vem vet. 

Jag vill i debatten som står lyfta diskussion till frågan om det allmänna som sanktionerande instans. Det allmänna, de platser och rum där vi, tillsammans, väljer att ge vårt godkännande till vad som är “okej” att göra i offentlighetens öga, kan inte nedvärderas till någon form av neutral samordningsapparat där allas åsikter och viljor, oberoende av deras budskap, ska vägas lika.

Det finns en poäng med den reglerade funktion som det allmänna kan anses ha. Det är en garant som betyder vi, även om vi inte håller med om det som tänks och tycks, åtminstone kan enas om den plattform varpå diskussionerna förs. Spelregler för hur och vad som får skrivas och sägas är någonting som sanktioneras av det allmänna. 

Hittills har denna plattform utgjorts av det demokratiska idealet som har vuxit fram och kodifierats i våra statliga regleringar, grundlag och lagstiftning i gemenskap med de internationella konventioner Sverige har skrivit under. Denna plattform utgör den måttstock med vilken formen för det politiska samtalets sanktioneras. 

Antidemokratiska rörelser bör därmed inte ges plats, bör inte sanktioneras av oss, det allmänna. Det är inte olagligt att vara nazist, inte heller att vara fascist eller rasist. Däremot kan den praktiserade ideologin som förespråkar mord, våld och hot mot icke-vita etniska grupper, kvinnor, hbtqi-personer och funktionsnedsatta inte sanktioneras av det allmänna. Det uppenbara och självklara i detta borde vara övertydligt nog för vilken tjänsteperson i Region Gotlands tjänst som helst. 

Tillståndet som gavs till Nordiska motståndsrörelsen (NMR) att ta plats för att sprida sitt våldsamma budskap på Gotland har däremot överklagats. Nämnden som utfärdade tillståndet har även gått ut och sagt att de ångrar sig. Ändå står beslutet fast. Min teori är att den unkna SD-retoriken som likt ett virus har tagit över samhällsdialogen (där rädslan för att “tysta” väger tyngre än det demokratiska uppdraget) har vunnit även denna debatt. 

Många av oss kommer inte att delta på Almedalen i år på grund av beslutet att bereda plats för den organiserade nazismen. För de flesta av oss är det en fråga om säkerhet, men även en fråga om principer. För oss kommer aldrig rädslan att väga tyngre än värnandet av våra demokratiska rum. 

Det finns en gräns mellan åsiktsfrihet och organiserad nazism. Den gränsen måste våra myndigheter och förvaltningar som verkar inom det offentliga uppdraget synliggöra.