Vissa politiska lösningar är lätta att genomföra och ändra. Storleken på barnbidraget till exempel. Andra är desto svårare. Om politiker vill göra det svårare eller lättare att få sjukpenning, att få uppehållstillstånd, eller för att dömas för mord så måste de göra det genom lagändringar som innehåller bedömningsutrymme. Svåra bedömningar kan inte detaljregleras i lagstiftningen och det är svårt att exakt se vilka konsekvenser en omformulerad lagparagraf får. Än svårare blir det om de utsedda beslutsfattarna behöver råd av olika typer av ämnesexperter.

Grundlagen kräver att all offentlig makt har stöd i lag. I praktiken kräver tillämpningen av alla de här kraven stöd av medicinsk expertis. Men hur gör myndigheterna för att bedömningarna i slutändan följer lagen, om tolkningen av underlaget kräver medicinsk expertis?

Quick- och Kevinskandalerna är kanske de mest uppmärksammade exemplen på vad som händer när myndigheter kapitulerar för medicinska experter. Polisen och domstolarna lät sig förledas av psykologiprofessorn Sven Å Christianson. Först långt senare, efter att journalister börjat gräva och ställa frågor, tog myndigheterna sitt lagstiftade ansvar. Men trots det har ingenting gjorts för att undvika en återupprepning. Felen verkar ses som enskilda händelser, inte som bevis på strukturella brister där myndigheterna riskerar att ge bort sitt beslutsmandat till experter utanför demokratisk kontroll.

Skandalen med åldersbedömningarna följer samma mönster. I båda fallen är bevisvärderingen komplicerad och kräver stöd av medicinsk expertis. När det efter grävande journalistik visar sig att Rättsmedicinalverkets och Socialstyrelsens slutsatser saknade stöd försöker alla skylla ifrån sig och påstå att felen inte påverkat utgången. Men det är uppenbart att både Migrationsverket och domstolarna blint följt utlåtandena från RMV:s experter. De har inte ställt följdfrågor eller granskat underlaget självständigt. Det fick journalister göra. Men inte heller nu är någon intresserad av att utforma regler kring expertutlåtanden för att garantera att besluten som grundas på utlåtandena följer lagen.

Myndigheter och domstolar kapitulerar för experter hela tiden. Den som är lite insatt i socialförsäkringsfrågor vet. Ta exempelvis arbetsskadeförsäkringen. Där är det inte ovanligt att kammarrätter (vår näst högsta domstolsnivå inom förvaltningsrätt) avgör svåra bevisvärderingar genom att räkna hur många av de medicinska experterna som är för eller emot. När det gäller sjukpenning har en studie från Sahlgrenska visat hur hälften av alla sjukintyg innehöll otillräckliga uppgifter. Men Försäkringskassan kompletterar inte hälften av alla sjukintyg.

Eftersom sjukpenningreglerna stramats åt flera gånger får Försäkringskassan bara ta hänsyn till arbetsoförmåga som kan visas bero på sjukdom. Inga andra faktorer får vägas in. Det är omänskligt eftersom den med en sämre social situation får svårare att klara av att arbeta vid sjukdom än den i en bättre social situation. Men det är bara sjukdomen som får vägas in. När Försäkringskassan fattar beslut utifrån läkares rekommendationer som inte stöds av tillräckliga medicinska fakta blir det i praktiken läkaren som får fatta beslut.

Anledningarna till att ingen vill kännas vid experternas odemokratiska makt är flera. Riksdagen stiftar sällan lagar där det blir tydligt hur experternas kunskap ska användas på ett förutsägbart och genomskinligt sätt. Det överlåts ofta till praxis. Men myndigheter och domstolar har också svårt att hantera experternas kunskap. Det är enklare och billigare att låta experterna bestämma.

I kläm hamnar demokratin och vi som vill förändra samhället till det bättre med politiken. För även om du tycker att Försäkringskassan är för restriktiv, och att det därför är bättre om läkarna hade fått bestämma, måste du inse att det är att sätta demokratin på undantag. Vill du som jag ha en generösare och humanare sjukpenning behöver vi göra det på demokratisk väg med lagar som gäller alla och inte gör oss beroende av vilken läkare vi råkar ha. På samma sätt som vi inte borde ha juridiska system där vår rätt avgörs av vilka eller hur många experter du kan betala eller på annat sätt samla på din sida.

Så fastna inte i mediernas sportreferat om det politiska spelet eller om Trumps senaste tweet. Det finns en verklighet som vi måste ta hand om och det är bara de besuttna som tjänar på att vi tappar fokus.