Idag avslutas FN-veckan i New York, där världens ledare samlats för ett historiskt klimatmöte. Nivåerna av växthusgaser i atmosfären slog rekord 2013, och det är nu, nu, det gäller att ställa om våra samhällen. IPCC säger i sin senaste rapport att det är bråttom – utsläppen måste ner med mellan 40 och 70 procent till 2050.

Samtidigt grävs det överallt i Stockholm. Lovön, Grimsta naturreservat, Sätra strandbad. Här håller grävmaskiner diskret på att förbereda det största motorvägsprojektet någonsin i Stockholms historia. Förbifart Stockholm, som planeras gå från Vårby i södra Stockholm till Häggvik i norr. Tusentals miljoner ska lånas, för de här pengarna har naturligtvis inte Stockholm. Hela stan ska grävas upp för att skapa den längsta stadstunneln i världen – Sveriges i särklass dyraste vägprojekt.

Man kunde ju annars tänka sig att Sverige, sju år efter att klimatkrisen blev uppenbar, redan var i full färd med att bli en miljöförebild. Stockholm kunde bli den mest bilfria huvudstaden i världen, till exempel.

Istället vet jag inte vad våra makthavare håller på med. De verkar vara inställda på att göra om Stockholm till någon form av Los Angeles, bilismens mecka. Nu är idén i sig inte ny. Det här är samma projekt som hette Kungshattsleden på 60-talet och inte blev av, samma projekt som hette Västerleden på 90-talet och inte heller blev av. I början av 00-talet återlanserades idén, nu under namnet Förbifarten. Den här vägfantasin byter nämligen namn varje gång den misslyckas, så att folk ska tro att det är ett ”nytt och fräscht” projekt och inte samma gamla jätteväg som lanseras om och om igen. Och efter alla protester vill Trafikverket åter byta namn på den, nu till Yttre Ringen.

Förbifarten har kantats av många turer, mygel och skandaler som tyvärr aldrig blivit skandaler, eftersom de omges av så mycket trassel att inte ens en kvällstidning kan reda ut dem så att folk förstår.

Först skulle vägen gå över jord. Men det blev massiva protester från miljögrupper, hembygdsföreningar och lokala organisationer. Då ändrades planen, så nu ska de gräva ner vägen – förutom vid Hjulsta och Rinkeby. Där struntar de i att gräva ner – frågan är varför just där? Folk som bor där tål buller och avgaser bättre än andra, eller?

Först var det tal om att det hela skulle kosta 27 miljarder. Men på en föreläsning som Trafikverket höll, tog några miljöpartister foto på uträkningen, gick hem och kollade upp siffrorna. Det visade sig att Trafikverket hade glömt – eller undanhållit – att pengarna skulle lånas, och att de inte räknat med räntekostnaderna. Vilket innebar att den verkliga kostnaden snarare blir 60 miljarder.

Alltså: 60 000 miljoner kronor.

Planen är att lånet ska betalas tillbaka med trängselavgifter. Som ni kanske minns, röstade stockholmarna ja till trängselskatter år 2006. På valsedeln stod att trängselskatt var en miljöavgift, vars intäkter skulle gå till kollektivtrafik och vägar.

Nu ska alltså trängselskatterna användas till att betala tillbaka detta jättelån från förbifarten. Vilket kommer att innebära att 1) trafiken måste öka om vi ska ha råd – alltså ingen miljöförbättring, och 2) att trängselskatterna binds upp för betalning på jättelånet fram till cirka 2053 – alltså inga satsningar på kollektivtrafik fram tills dess.

Dessutom har flera institut och verk, som Naturvårdsverket och Sika, sagt nej till förbifarten. Nyligen gick tolv tunga forskare från KTH ut på DN Debatt och menade att projektet var föråldrat.

Men i den politisering av de offentliga institutionerna som skett under alliansens tid, har Trafikverket förvandlats till ett propagandainstitut. Söker man information hos Trafikverket, möts man av glättiga formuleringar om att förbifarten ska ”förenkla vardagen” och lovar att miljöpåverkan kommer att vara ”liten”. Vilket inte forskarna håller med om. Och då länsstyrelsen kom med ett negativt utlåtande, flyttade moderaten Per Unckel på de sakkunniga och med ens kom ett nytt uttalande upp där länsstyrelsen hade bytt åsikt. Tjänstemän och experter som har en annan inställning vågar inte gå ut med sina namn, utan bloggar anonymt om sin kritik under titeln ”Betänksamma trafikplanerare”.

Men det är som om vägen blivit en metafor för hur det ser ut i huvudet hos politiker från M och S. Det finns bara en väg: framåt, och det som kommer i vägen kör man över. ”Bye Bye Förbifarten” hotade moderaterna i sin valkampanj – om de inte vann skulle det inte bli någon ringled runt Stockholm. Och förra valet lovade S, V och MP att anordna en folkomröstning om förbifarten om de skulle komma till makten.

Hur blir det nu? Jag har ett förslag: varför ordnar vi inte en folkomröstning där frågan lyder: Kära stockholmare, vad vill du att vår stad ska använda 60 miljarder till? Jag tvivlar starkt på att svaret kommer att bli en motorväg.