Ledarbloggen: Bostadsaffärer som väckarklocka
Först trodde jag det var ett skämt. Men läser man de nordiska vänsterpartiernas gemensamma utspel för några veckor sen så är det tydligt att de gett upp försöken att skapa en Europeisk flyktingpolitik. Istället ska vi sluta oss samman i Norden och lösa saker här.
En gammal tanke om ett enat Norden dyker upp som om det var 50-talet igen. När staten är för svag för att klara politiska utmaningar i ett land ska man sluta sig samma i det rika Norden där man verkar tro att det blir lättare att komma överens.
Det är ett mycket märkligt resonemang.
Norden tillhör världens stora ekonomier trots att här bara bor drygt 26 miljoner. Mest handlar vi med varandra. Vi är rikast i världen och om de här superrika länderna sluter sig samman kan det snabbt bli en ny rik överstat som försöker skydda sig mot en orolig omvärld. Men det är knappast vänsterpolitik som kommer drivas.
Vänstern och S har ju misslyckats i alla nordiska länder att skydda det politiska projektet. Det är i Norden inkomstskillnaderna ökar mest, det är här privatiseringarna varit värst, det är här avreglering och minskad trygghet hamrats in i land efter land och det är här – inte i det fattiga syd – som flyktingpolitiken saboterats snabbast. Det är här tokiga gränskontroller och ministrar som med flygblad med texten ”Kom inte hit” eller löften om massavvisning på 80 000 asylsökande, sätter de nya reglerna för Europa. Norden trycker på och andra länder följer fort efter.
Det är i detta politiska sammanhang som vänsterpartierna vill skapa en nordisk lösning! Så orealistiskt och naivt. Och rätt farligt om man lyckas inbilla vänsterväljare att det finns ett nordiskt alternativ till de reaktionära krafterna inom EU.
Den kris som EU står inför politiskt, och som syns tydligast just nu vad gäller Schengens sammanbrott och Englands förhandlingar om ”ändrade villkor”, är inte en kris som kan lösas genom att unionen delas upp i en nordisk, en stortysk, en östdel, ett syd-EU ett Balkan och så vidare. Den politiska krisen handlar om försämrade villkor för fattiga, sämre trygghetssystem, lägre löner och förstörda mänskliga rättigheter inom Europa. Det är inte radikala krav som borgarna ställer, det man slåss för – ibland under påståendet att högerextrema annars tar över – är att behålla alla fördelar för kapital, företag, ägare, banker och allt det som kallas ”marknaden”, medan fattiga européers rätt att söka jobb och få trygghet i en annan del av EU kommer stoppas. EU-motståndet från höger är fasansfullt i sin aggressivitet mot fattiga medborgare.
Att då som vänstern mumla om ”nordiskt samarbete” är vanvett.
Vänstern måste våga ta ett grepp över hela Europa, såsom man försöker i syd, annars blir det en gigantisk backlash för allt vad human politik heter.
Det är sant att vänsterpartierna är EU-motståndare av princip och det kanske kan förklara varför man börjar tänka Norden. Man tror på sammanbrott. Och visst, vi står idag inför en ny finanskris, systemet skakar och klarar inte ens att komma ur den förra krisen. (Kom ihåg att vi haft stora finanskriser en gång per decennium sedan 1975.)
Men varje finanskris har också varit högerns framgångstid politiskt där man accelererat nyliberala lösningar inom ekonomi- och socialpolitik.
Så vad ska vi göra? Vid nästa finanskrasch finns det bara en institution som kan hindra ett totalt sammanbrott och det är ECB. Den jättebanken kommer göra allt den kan för att å ena sidan rädda privat finanskapital och å andra sidan pressa fram ännu mer åtstramning av offentlig sektor runt om i EU. ECB har redan berättat vad de vill, de säger det på varje presskonferens och i varje analys.
Om då vänstern i EU inte i förväg har en alternativ politik för vad ECB ska göra så kommer det vara försent.
Det är i Europa vänstern måste vinna berättelsen om framtiden.
Norden finns inte som politiskt projekt och jag är övertygad att vänsterpartierna egentligen vet det.
Okej, det finns en kraft som verkligen tror det. SD gick någon vecka efter de fem vänsterpartierna ut och förslog en nordisk lösning för framtiden. Nordiska gränser mot omvärlden, nordisk kultur, nordisk invandringshets och nordisk arbetsmarknad ... SD har hittat ett nytt spår där vi ska ”samarbeta” i Norden för vi är ju så lika.
EU:s andra bruna partier kommer presentera varianter på samma spår. Man accepterar ECB och kapitalets frihet, men vill bryta sönder den politiska makten. (Det är inte en slump att Putin skickar pengar till Europas högerextrema partier.)
Europas vänstersvar kan naturligtvis inte vara att behålla EU-makten som den är idag. Vi behöver en demokratisk revolution mot maktcentra och byråkrati, men den måste innehålla gemensamma ekonomiska och politiska metoder och mål om inte högern ska få fritt fram även denna gång.
Flyktingkrisen visar hur långt de kan gå i rå maktpolitik mot förtvivlade människor som flyr ett krig.
Gissa vad de kan göra när deras pengar hotas med krasch.
”Samarbete i Norden”.
Halledudanemej.
