”SVT:s policy är att en reporter eller programledare inte ska arbeta med ämnen som man har privat koppling till”, skriver pressavdelningen i ett mejl till Aftonbladet. ”Det skulle kunna innebära att hennes eller SVT:s oberoende kunde ifrågasättas.”
Man kan göra sig lustig över denna strikta regel.
Vad skulle hon göra, hävda att Sverige bländade Spanien med offensiv tiki-taka?
Men det är naturligtvis en klok policy.
För journalistikens skull, för att garantera oantastlighet hos public service när bekymmersamt många ständigt söker efter blottor.
Vi har sett liknande exempel tidigare, som att Karin Hübinette tvingades lämna både Aktuellt och Agenda efter att hennes syster Hillevi Engström utsetts till moderat arbetsmarknadsminister.
”Det hade blivit svårt med trovärdigheten utåt att ha en programledare i de här två programmen som kanske måste intervjua sin egen syster”, sa då SVT-chefen Eva Landahl.
Onekligen.
Medier som finansieras gemensamt ska alltid tjäna allmänheten och aldrig särintressen.
Så borde det vara.
Men:
Varför måste Neurath utrymma studion när det handlar om fotbolls-EM samtidigt som Mats Knutson gång på gång skickas fram att kommentera flygskatt och flygplatser?
Ja, visst kan det vara kladdigt och gränslöst att dra in journalisters familjemedlemmar. Men ibland är det ändå relevant att klargöra kopplingar. Dels för att alla inte känner till dem, dels för att de uppenbart kastar en skugga över det som till sist hamnar hos tittare/lyssnare/läsare.
Mats Knutson är kommentator. Det betyder att han filtrerar politiska händelser åt miljoner svenska tv-tittare, som kommer att förstå dem genom hans tolkning.
Mats Knutson är gift med Lottie Knutson, som med sitt lugn och sin tydlighet blev en favorit hos väldigt många svenskar i samband med tsunamikatastrofen. Då var hon kommunikationsdirektör på Fritidsresor. En stor del av hennes karriär har varit inom resebranschen. Hon sitter idag i styrelsen för Stena Line och STS Alpresor. Hon satt även i styrelserna för Scandic och Swedavia så sent som 2019 respektive 2020.
Vad har dessa uppdrag gemensamt?
Bolag med miljardomsättning.
Bolag som är direkt (flyg, färjor) eller indirekt (hotell) utsläppsintensiva.
Bolag som befinner sig i konfliktlinjen mellan politiska krafter som vill bromsa klimatkrisen och andra som vill låta marknaden reglera sig själv.
Birger Schlaug uppmärksammade det problematiska i Dagens ETC härom året:
”Det är möjligt att Mats Knutson anser sig stå över påverkan, anser sig vara så professionell att det är löjligt att ens antyda jävsproblem. Men hur hade det varit om en politisk kommentator varit gift med en styrelseledamot i ett företag som ägnar sig åt vapenexport? Eller en styrelseledamot i Investor? Eller i den hårt debatterade Försäkringskassan?”
Schlaug var särskilt besvärad över den infekterade debatten om flygets klimatpåverkan och flygskatt. Mats Knutson skulle informera tittarna. Lottie Knutson var alltjämt styrelseledamot i Swedavia, statens bolag som äger och driver flygplatser.
”Det här är mest en signalfråga”, sa Knutson – Mats – om flygskatten 2017.
Men det handlar inte bara om vad sägs, utan också om vad som inte sägs.
För några månader sedan analyserade Knutson vad som ska hända med Bromma flygplats, ett av Swedavias affärsintressen. Han vrider och vänder på det hela. Vad händer med beredskapen, med ambulans- och brandflyg? Vad händer med svenskars möjlighet att ta sig till och från Stockholm?
Något saknas.
Vad händer med klimatkrisen?
Den aspekten – den avgörande aspekten – finns överhuvudtaget inte med när Knutson ska belysa Bromma.
Eller när han på nyårsafton förklarar vilka de politiska utmaningarna blir 2021.
Corona, skjutningar, migration och…
Inte klimatkrisen.
Det kan förstås vara så att SVT har en kommentator som helt i sin egen rätt, och helt efter eget huvud, misslyckas förstå och förmedla att klimatkrisen existerar, att den inte kan läggas fram som en liten grön nischfråga till tittarna, att den är sammanvävd med just politiska beslut.
Men blotta misstanken.
Den privata kopplingen.
SVT borde ha agerat för länge sedan.
Ledningen måste väl inse att det finns en överhängande risk att oberoendet kommer att ifrågasättas, då en radda ämnen som dyker upp på den politiska kommentatorns bord ligger för nära – eller mitt i – familjemedlemmens inkomster från näringslivet.
Neurath får lämna.
Knutson får stanna.
Varför?
Inkonsekvensen bidrar inte till att stärka trovärdigheten.
