Efter nästan tre decennier av marknadsstyrning är det lätt att konstatera att så inte blev fallet. Kvaliteten blev inte bättre, kostnads­effektiviteten ökade inte, det dök sällan upp några små eller ideella alternativ; marknaden delas mellan kommunen, koncernskolor och vårdjättar som erbjuder likadana tjänster utförda av lika stressade anställda. Personalen har inte fått bättre villkor eller högre löner.

Det är uppenbart att kvaliteten i personcentrerade verksamheter som vård, skola och omsorg först och främst handlar om rätt bemanning: kvaliteten uppstår när en lärare eller sjuksköterska har tid att möta en elev eller patient. Men efter 30 år av marknadslösningar har enbart tre grupper märkbart ökat i bemanning. Sjuksköterskor, läkare, lärare och barnskötare har fått nya kollegor: konsulterna, administratörerna och lobbyisterna.

Managementkonsultbranschen har vuxit ur behovet att mäta, värdera, styra och effektivisera. Ofta använder kommuner, landsting och välfärdsverksamheter konsulter som verktyg för planeringen, styrningen och effektiviseringen av den offentliga. Tre forskare vid London School of Economics, Ian Kirkpatrick, Andrew Sturdy and Gianluca Veronesi, har forskat om managementkonsulter och NHS, organisationen som ansvarar för sjukvården i Storbritannien. Deras resultat visar att användning av managementkonsulter gjorde sjukhusen mindre effektiva.

Managementkonsulter har alltså en negativ effekt på kostnadseffektivitet. Konsulter som anlitats av Nya Karolinska Solna för att till exempel ”förbättra verksamhetsmodellen” har kostat i snitt 700 000 kronor i månaden per person. Men konsultbranschen verkar vara någon slags arbetsmarknadsåtgärd för före detta politiker och är därför svår för politikerna att ifrågasätta.

Den andra växande gruppen bland välfärdens anställda är administratörer. Medan antalet tjänster för de som möter patienter enbart har ökat med ett par procent, har antalet höga chefer, handläggare och administratörer ökat med hela 35,9 procent, skriver tidningen Vårdfokus. Detta motsvarar 8 242 årsarbetare. Tidningens granskning visar också på att de administrativa tjänsterna som ökat inte avser sådana tjänster som direkt avlastar vårdpersonalen.

Det blev inte bättre, mer kostnadseffektivt eller en större mångfald av aktörer. Ändå tänker inte högern ifrågasätta privata vinstintressens existensberättigande i välfärden. Vårdföretagens rätt att tjäna pengar på barns skolgång och på sjuka äldre väger tyngre än gamla 90-talsargument för marknadsstyrning. Därför behöver de näringslivets lobbyister för att skapa nya målbilder. Nu är det valfriheten i sig som spelar roll. Näringsfrihet. Kvinnliga entreprenörer. Att företag får finnas. Ekonomhistorikern John Lapidus som har forskat om finansieringsalternativ för välfärden vid Göteborgs universitet menar att den massiva lobbyismen som näringslivets organisationer har skapat kan betyda att vi har närmat oss ett post-demokratiskt system där lobbyism får en mer framträdande roll och resursstarka lobbyorganisationer och näringslivets intressen får allt mer makt över politiken, över folket.

Det verkar vara en framgångsrik strategi: det finns inget folkligt stöd för dagens marknads- och detaljstyrda system och ändå finns det kvar.

Bättre bemanning är absolut en stor del av lösningen på välfärdens problem. Det behövs flera allmänläkare, lärare, undersköterskor och socionomer, och alla de behöver mer tid att möta eleven, patienten och brukaren. Men det finns också grupper vi kan leva utan om vi fixar det elementära systemfelet som är marknadsstyrningen. Vi behöver fler anställda som skyddar patienten och färre som skyddar och upprätthåller styrningssystemet.