Ledare: Varför gör vi inte uppror?

Alliansen och Sverigedemokraterna valde som bekant att fälla regeringens budget och satsningen på förlossningsvården uteblir.

SVT:s Västnytt granskade nyligen arbetssituationen på Mölndals sjukhus. I flera reportage berättar barnmorskor om tuffa nattpass utan tid för varken stöttning eller återkoppling. Den psykiska stressen har lett till att 19 barnmorskor har valt att lämna arbetsplatsen.

– Man orkar inte och man ser inte någon framtid, att det ska bli någon förändring, säger Gunnel Lundgren, som har jobbat som barnmorska i över 30 år.

Nu planerar även hon att säga upp sig.

Samtidigt visar rapporter från Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån att det är brist på barnmorskor i Sverige och efterfrågan på utbildade barnmorskor kommer att öka de kommande tio åren. I Statistiska centralbyråns arbetskraftsbarometer för 2013 framgår det att två av tre arbetsgivare säger att det råder brist på yrkeserfarna barnmorskeutbildade.

Det är tydligt att situationen inom förlossningsvården i landet och vår region är extremt pressad.

Vad säger den ansvarige politikern i Västra Götaland, Jonas Andersson (FP)? 

Jo, han ser att det är ett pressat läge, men på kort sikt kan han göra väldigt lite (Västnytt 8 december 2014). Ordföranden för hälso- och sjukvårdsfrågor i Västra Götalandsregionen väljer att bemöta krisen i förlossningsvården med tomma ord.

Han lovar dock att politikerna kommer att ”följa förlossningsvården, för det är ett viktigt område”. Inga lösningar eller satsningar planeras.

Om några dagar ska jag föda mitt första barn. Jag har varit medveten om bristen på barnmorskor och den kris inom förlossningsvården det skapar, men nu, i och med min stora mage, blir den krisen högst påtaglig. Jag vill vara cool och inte stressa upp mig, men alla berättelser från BB och barnmorskornas pressade situation har motsatt effekt.

Alla kvinnor har rätt till en trygg och säker förlossning. I stället är vi många som är oroliga över att ”vår” barnmorska kommer att ha ansvar för tre förlossningar samtidigt och därmed tvingas stressa och pressa sig själv till bristningsgränsen.

Regeringens satsning på 400 miljoner kronor skulle ha gett en kraftfull förstärkning och ökat möjligheterna att anställa fler barnmorskor, skapat förutsättningar för barnmorskor att jobba heltid, höja lönerna och finansierat satsningar på en långsiktig kompetensförsörjning och därmed få en bättre mödra- och förlossningsvård.

Nu blir det inte så och alliansen, med den ansvariga folkpartistiska politikern i Västra Götaland i spetsen, har uppenbarligen inga planer på att lösa krisen inom förlossningsvården.

Varför gör vi inte uppror?