Nämligen över den viktigaste delen av det vår offentliga makt. Alltså pengarna.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Det här har riksdagen outsourcat till ett expertbolag som heter Riksbanken. Ett bolag som själv bestämmer vilken politik vi ska driva och deras beslut har varit att allt krut ska läggas på att sänka kronans värde för att stödja svensk exportindustri och för att få fram - genom denna politik - en inflation på cirka två procent.
Det viktiga är att förstå att detta är politik utövad av experter.
Ingen av dem vet nämligen om det är en bra politik eller om den är nödvändig, det är gissningar som ligger bakom, baserade på erfarenhet eller olika spelteorier.
Att de kan göra detta beror på att riksdagen beslutat att banken ska vara ”oberoende” från riksdagens politiska åsikter (och därmed väljarnas stöd för dessa åsikter). Idén är att politik är farligt för ekonomin.
Problemet med den tesen är att det farligaste med ländernas ekonomi är själva ekonomin. Visst kan en extrem politiker som Erdogan i Turkiet förstöra ett lands ekonomi precis som Carl Bildt, med sin tokiga jakt på att ”hata inflationen”, skapade en svensk valutakris i början på 90-talet. Enda fördelen med det systemet var att Carl Bildt kunde avsättas, vilket du alltså inte kan vad gäller Riksbanken.
Men ekonomiska förändringar i sig, i det väldiga flöde som den globala ekonomin är, betyder mycket mer för våra liv än experternas teser.
Men är inte experter smartare än andra?
Nej, det finns inga som helst bevis att oberoende experter klarar samhällsanalyser bättre än medborgarna (som ju faktiskt gör en analys när de väljer parti). Tvärtom verkar de vara mer fixerade vid sina modeller än de flesta vanliga medborgare.
Låt oss ta Riksbankens mål med inflationen till exempel. Teorin är att man genom minusränta ska få upp konsumtion och investeringar vilket ska ge ökade löner och så inflation. Nu har det inte fungerat. Det enda som händer är att kronans värde försämras mot alla andra (utom möjligen Venezuelas och Turkiets valuta, men det hjälper ju föga). Det betyder i teorin att konsumenterna betalar genom högre importpriser, vilket är vad Riksbanken vill. Men den verkliga effekten har blivit att svenska exportföretag fått en gratisbiljett genom lägre priser i konkurrens med andra länder.
För priserna stiger inte. Inte mycket.
En av orsakerna är det som numera kallas ”amazoneffekten”. När det gigantiska företaget säljer något så har det samma priser över hela världen. E-handel skapar en prispress eftersom konsumenten kan jämföra priser från olika handlare blixtsnabbt. Och det tvingar självklart även den fysiska butiken att sänka. Något extra kan man ta för att kunden får se och hålla i varan (och få den i handen direkt) men är prisskillnaden för stor så går den köpvilliga in i butiken som i ett showroom och går sen hem och beställer på nätet.
De högre importpriserna får då ingen effekt för den inflation Riksbanken vill ha eftersom det inte sker i verkligheten. Man kan tycka att man borde ha kunnat räkna ut det. Men det gick tydligen inte.
En annan effekt av Riksbankens politik är att minusräntan gör det ointressant för andra finansplacerare att spara i staten, det vill säga köpa statliga obligationer. För att lösa det har Riksbanken därför blivit den största köparen av den egna statens lån, det är staten som lånar till staten och betalar usel ränta till sig själv. Riksbanken äger upp till en tredjedel av ”skulden” idag.
Det här är naturligtvis inte helt galet om det innebär att staten därmed kan göra stora investeringar, men det är helt galet om det inte sker. Teorin är att man ska få fart på investeringar genom att det privata finanskapitalet - som alltså inte kan sätta sina pengar i den säkra statliga hamnen, eftersom Riksbanken blockerar själva hamninloppet med sina stora köp - istället ska börja investera i forskning, omställning och sådant som ger nya jobb (och som därmed ska kunna öka löner och därmed inflation…)
Men det privata finanskapitalet är inte så intresserade av det visar det sig.
De pressar istället upp börskurser i land efter land och lever därmed på en spekulation som alla vet kommer att sluta med en ny krasch. Förr eller senare.
Eftersom det inte bara är Riksbanken som gör såhär utan ECB så blir resultatet en gigantisk omfördelning av kapital från offentligt till privat spekulation. (Ska man säga något till försvar för Riksbanken så är det att dess experter i själva verket enbart kan leka ”följa John” på den Europeiska Centralbanken).
Det som händer i samhällen när ”experter” ska styra är att det som sen sker - utifrån deras modeller - blir obegripligt när folk drabbas av konsekvenserna.
Finanskriser beror ju inte på naturlagar, de beror på en felaktig politik som värderat ökade avkastningar på kapital långt över ökad sysselsättning eller långsiktiga investeringar i hållbarhet.
När människor drabbas av saker ingen kan förklara så blir resultatet självklart att man tappar tron på samhället som sådant.
Men det är inte Riksbanken folk blir förbannade på, det är regeringen.
Eller demokratin som sådan.
Slutsats: Det är farligt att låta experter leka med något så komplicerat som samhället. Det bör vi göra själva istället, eftersom det är vi som är samhället.
Vi kan välja rätt eller fel. Men det viktiga är att vi kan välja. Till exempel penningpolitik.
Dags att rösta på riksbankschefen.