Magnus Ranstorp förekommer frekvent i media under benämningar som terrorexpert eller terrorforskare. Och det är korrekt: Ranstorp är docent i statsvetenskap och verksam vid Försvarshögskolan. 

Men Ranstorp är också opinionsbildare och skriver regelbundet på SvD:s moderata ledarsida. Där har han bland annat anklagat Vänsterpartiet för att ”gulla med mörkrets krafter”, krävt UNRWA:s nedläggning och försvarat Israels medverkan i Eurovision. 

Han har också återkommande kommenterat frågor kopplade till sitt yrkesområde, om någon vill hävda att han skriver om helt andra ämnen. På X delar han inlägg från högerprofiler som Alice Teodorescu Måwe och Jörgen Huitfeldt. Ett vanligt tema är kritik mot Vänsterpartiet. Typiskt ”oberoende expert”-beteende.

Transparensen måste bli bättre.

Självklart får Ranstorp skriva på SvD:s ledarsida och uttala sig om sitt yrkesområde i egenskap av forskare. Men transparensen måste bli bättre, precis som jag påpekade i fallet Lisa dos Santos – åklagaren som är tjänstledig och får betalt för att opinionsbilda åt Stiftelsen Fritt Näringsliv, men som bara tituleras ”åklagare”, senast av TT (som sedan justerade artikeln).

Föreställ er raseriet om medierna skulle göra samma sak med vänsterprofiler när de medverkar i tv, radio eller tidningar. Ekonomen Ali Esbati, juristen Anders Lindberg, konduktören Lars Ohly, medievetaren Annie Croona. 

Det skulle förstås aldrig hända. När vänsterprofiler syns i tv vevar högern om “vänstervridna public service”, och när bandvagnsförare intervjuas i SVT blir det viktigt att meddela att han är medlem i S. Vänsterextrema medier? Nä. Snarare ängsliga – och slarviga.