Att låta bli att titta på IS videor av avrättningarna av journalistkollegorna Steven Soltoff, 31 år, och James Foley, 41 år, betraktade jag som en akt av respekt gentemot de två, att inte falla för mördarsektens övertygelse att de med sina ohyggliga filmade mord skulle kamma hem enorma tittarsiffror.

Det säger något om IS men också om dem som frenetiskt, på nätet, letade sig fram till avgrunden av förlorad mänsklighet. För att? Uppröras? Hänga med? För att ta avstånd från IS propagandamord, men samtidigt insupa hemskheten?

IS sysslar med reklam för att förstärka sin egenbild av fasa, makt och hot, de gjorde två levande, strax avrättade, oskyldiga människor till pr och att vägra ansluta sig till deras förväntade tittarsiffror är att hissa all världens flaggor på halv stång eller lägga en bukett gardenior vid något vackert ställe för att minnas och hylla Steven och James, liksom de andra dödade i detta groteska seriemördande live. I den nuvarande, kommersiellt filmade och avfotograferade världen är mördandet att likna vid horror copy, använda som reklamobjekt för att stärka IS dödsvarumärke. Att vägra titta är att hedra dem och deras anhöriga – och sig själv.

I en amerikansk radiokanal sa Karl-Ove Knausgård att ja, han hade sålt sin själ med sina böcker. I den klassiska Faust-berättelsen säljer Faust sin själ i utbyte mot evig ungdom eller jordiska framgångar. Köpare är Mefisto, djävulen, helvetets vd. Eftersom vi inte längre tror på vare sig satan eller helvetet blir köparna av Knausgårds själ – vi. Alla vet att om Knausgård inte bedyrat att detta var verkligheten och verkliga människor han skrev om hade han inte kunnat författa en miljon sidor om sig själv och sina närmaste och fått dem sålda.

När en nästan samfälld kritikerkår hyllar detta nya, själssäljandet, liksom bäst-säljartopplistorna, det vill säga vi, är det vi som förvandlas till Mefisto. Vi, liksom den alltmer kommersialiserade litterära världen kräver ständigt nya kickar och hetsar fram nya ikonoklaster, tabu-brytare. Många tabun är till för att brytas, men inte alla, vissa finns där för att bevara den mänskliga värdigheten. Och när Knausgård själv, inte jag, säger att han sålt sin själ säger det allra mest om oss, konsumenterna, för att inte säga kannibalerna.

Roxane Gay har skrivit en storartad artikel i The Guardian om ”den stora nakenkändis-läckan”. Om hackers som stulit och publicerat djupt privata bilder på kända kvinnor. ”Kvinna, bli inte för berömd; det finns alltid sätt att ta ner dig.” Hon påpekar att sådana bilder inte stjäls och publiceras om de föreställer män annat än som ”collateral damage”, när de är partners på bild till den utbjudna kvinnan. Och hon avslutar: ”Om du klickar på nakenbilderna av Jennifer Lawrence förlänger du övergreppet på henne.” Just det.

Valérie Trierweiler, exsambo med Frankrikes president Francois Hollande har, sårad av hans otrohet, tagit fasta på den kannibalistiska hungern och skrivit en hämndbok med intima avslöjanden om presidenten. Alla kritiker anser att hon gått för långt, men boken säljer som bara den. Och det är ”vi” som köper den, konsument-”makt”.

När marknadstänkandet föddes som filosofi/astrologi, ett slags Rosemarys baby, handlade det om tillgång och efterfrågan. Under seklerna som gått sen dess har denna köpideologi alltmer koncentrerat sig på att göra om själva människan, att med alla medel skapa behov och begär, som vi inte tidigare hade liksom en inympad längtan efter nya sensationer och kickar.

2001 skrev jag en bok och döpte den till Mediernas svarta bok. Jag har inte läst den sedan dess, men nu letade jag efter ett citat. Och häpnar. Där har inte just jag, men visionära tänkare som jag citerar, förutsett hela den utveckling som ”vi” sedan dess svalt med hull och hår. ”Medierna har förvandlats till uppmarschområde för vad den franska, avhoppade reklamchefen Dominique Quessada kallar det första civila världskriget. Det är reklamen som inlett en global offensiv med målet att omvandla hela världen till en marknadsplats och införa en ny världsordning underställd marknadens ideologi där vi är undersåtar under varumärken istället för under nationalstater. Pierre Bourdieu: ”Medierna har blivit den trojanska häst som marknaden skickar in i alla andra sfärer i samhället för att styra dem.” John Pilger: ”Storföretagsamheten har startat ett världskrig mot demokratin och de använder medierna för att påstå motsatsen.”

Det där ”civila världskriget” har pågått sedan minst 2001, och om de inte har segrat så har de i alla fall ockuperat miljontals sinnen.

De här tänkarnas varningar sorterades förstås bort. ”Kanske är man inte bara skyldig till det man gör – utan också till det man ser, läser och hör.”