Vissa av dem går inte att sälja, trots att de smakar lika gott, på grund av att de har vuxit i lite groteska former. Förra sommaren var het och torr – maj blev en sommarmånad – men denna ekologiska bonde klarade det hela tack vare vattnet från Västerdalälven. I år råder mer av gråväder. 

Jag har i många, många år nu upplevt det som en fantastisk nåd att få följa det där jordbruket på så pass nära håll. Det är inte bara livsmedel som tillverkas på den sandiga jorden. Det är en värld som skapas, med alla sina djupkulturella band, alla människoöden och alla djuröden som genom ett sekel kopplats till verksamheten. Tranor kan spankulera omkring därute för att hitta sättpotatis. Vildsvinen rör sig som Spetsnazsoldater i skogarna och kan när som helst dyka upp.

Björnspår i en åkerkant en höst. Det vita släpet av måsar efter en traktor som plöjer. Vem vet, om några decennier kanske det är perennt vete som odlas, så att jorden inte behöver plöjas och koldioxidutsläppen minskas. Men perenn potatis och morot har jag inte hört talas om ännu.

Jordbruk: Jag kan inte och kommer aldrig riktigt att kunna se det som en ”bransch”, ett segment i marknaden, en del av exporten eller ens reducera det till en ”grön näring”. Jordbruket har definierat människan och hennes kulturer på denna planet i tiotusen år. Att förminska och krympa ner frågan om jordbruket till en marknadsfråga, eller en fråga om staten eller EU ska lägga sig i eller inte, är för mig inte möjligt: Jordbruket är det som i slutändan livnär oss alla. Det går inte att äta de digitala ettorna och nollorna.

Det är därför som jag ibland till och med kan hysa hopp om Centerpartiet. Centern, särskilt under Annie Lööf och hennes ekonomiske guru Martin Ådahl, är sedan länge ett utpräglat nyliberalt parti i nästan alla ekonomiska eller välfärdspolitiska frågor. Jag brukar säga att det sedan Maud Olofssons dagar har doppats i ett syrabad från Timbro (det verkar faktiskt som om denna högertankesmedja länge direkt inriktade sig på att omstöpa Centerpartiet) som frätte bort partiets rötter i allt som inte har med marknadstanken att göra.

Men i alla riksdagsdebatter, eller i EU-valrörelser, är det underbart när den punkt nås där jordbruksstödet diskuteras. Plötsligt blir Annie Lööf eller Fredrick Federley varma försvarare av subventioner och stöd från skattebetalarna till jordbruket och bönderna. I de flesta andra fall är partiet helt emot allt sådant, de vill inte ens ge mer stöd till flyktingar än självaste Sverigedemokraterna! Men så snart jordbruket dyker upp ändras prioriteringarna dramatiskt.

Det lyser till i Annie Lööfs ögon av höbärgningssomrar. Stureplanscentern lyfter från Stureplan och återfinner för en kort stund sina rötter i svensk landsbygd och, framför allt, i något mycket större än den doktrinära marknadsideologin. En gång i tiden var det denna centerrörelse som genom den så kallade kohandeln med socialdemokratin gjorde en ny ekonomisk politik möjlig i Sverige.

Under EU-valrörelsen var jordbruksstödet ofta uppe till debatt. Idag går 40 procent av EU:s budget till jordbruksstöd och när Brexit inträffar kommer förmodligen en hel del av jordbruksstödet att försvinna. Marknadsliberaler skyr tanken på subventioner till jordbruket i de olika länderna. Låt det som inte bär sig gå under! Vi kan importera! Det blir billigare för oss alla och det gynnar fattiga bönder på andra kontinenter.  

Och jag tar mig för pannan när jag hör det där. En värld där transporterna av matvaror oavbrutet ökar är ingen hållbar värld. Och det räcker med dåligt väder i ett par år för att livsmedelsförsörjningen i de europeiska länderna – och särskilt i Sverige! – ska råka i kris. Jordbrukspolitik är ett slags säkerhetspolitik, såg jag att miljödebattören Stefan Edman nyligen skrev, och han har rätt. De där 30 extra miljarderna som årligen snart ska gå till det svenska försvaret borde läggas på att få en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel i varje land, inte minst Sverige. 

I år har matpriserna stigit ganska kraftigt. Det beror dels på en svagare krona, men också på effekter av förra sommarens katastrofala situation för det svenska jordbruket. Sommaren 2018 fick vi en försmak av vad klimatförändringar kan leda till. Priset på rotfrukter har gått upp extra mycket.

Priset på morötter kan variera, ja. Men värdet på morötter är för min del konstant. Vi klarar oss inte utan dem.