VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration pе din lokala ETC-tidning

På tal om det så blev jag full i skratt när jag hörde Jimmie Åkessons kommentar i frågan, ”Ge er inte på kämpande företagare”. Han får det att låta som om detta handlar om den egna företagaren som jobbar dygnet runt. Det här handlar om att låta skattepengar finnas kvar till sådant som de är avsedda för. De ska vara avsedda för att garantera att varje barn får en bra, kvalitativ och lärorik skola, oaktat vem man har som förälder och tjockleken på plånbok.

De ska vara avsedda för att den med särskilda behov ska kunna ha en meningsfull vardag och ett värdefullt liv, att oavsett vilken funktionsvariation man har så ska man kunna bo i en egen bostad med det stöd som krävs. De ska vara avsedda för att på ålderns höst, när kroppen inte längre orkar så finns hjälpen där och stödet från hemtjänstens personal. Avsedda för sådant som vi är stolta över i det här landet. En välfärd i Världsklass!

Men vi kommer inte att ha råd med det inom befintliga skatteramar när pengarna inte används till det ändamålet.

En reflektion som jag också har gjort är denna: Är det inte väldigt ofta samma person som å ena sidan anser att skatten är för hög och å andra sidan anser att vinstuttaget behöver finnas kvar?

För mig känns det ganska logiskt att om skattemedlen stannade kvar i de verksamheter som de var avsedda för så skulle vi antingen ha möjlighet att satsa mer resurser för ökad kvalitet alternativt sänka skatten.

Är det då verkligen så illa med alla vinstintresserade bolag? Nej! Det tror jag inte. Det finns säkert en hel del som bedriver en väldigt fin verksamhet utan att låta vinstintresset vara det som styr. Men jag ser också en annan sida. Jag möter de som oroligt berättar om hur dementa pensionärer betalar för mer hemtjänsttimmar än vad de får utförda, om hur tid efterrapporteras i system så att dina och mina skattepengar försvinner till helt fel ändamål.

Men varför larmar man inte? Varför anmäler inte personalen som ser? Ja, tyvärr så törs inte alla sätta sig emot sin arbetsgivare. Speciellt inte den som har en otrygg anställning och som är beroende av varenda timma man kan få ihop.