”Det finns många likheter mellan terrorism och de kriminella gängens framfart och jag tvekar inte att kalla de grövsta brottslingarna för inhemska terrorister.”
Så har justitieminister Gunnar Strömmer (M) yttrat sig i en debattartikel. Att han jämställer terrorism med gängskjutningar är ett exempel på hur ordet terror helt kommit att missbrukas.
Gängskjutningar och organiserad brottslighet kan förvisso vara direkt systemhotande, jag oroar mig verkligen för att de är det – bland annat för att de förskjuter all politik högerut i repressiv riktning och tränger undan alla andra frågor och på sikt faktiskt skapar ett annat samhälle.
Men jag menar att det är fullständigt orimligt av en justitieminister att hävda att gängens intention skulle vara att medvetet och ideologiskt driva på för en förändring av staten Sverige. Allt de vill är att tjäna pengar, vilket för övrigt underlättas i en nyliberal och segregerad nation som Sverige. Det är naturligtvis illa nog, men att jämställa det med olika rörelsers uttalade ideologiska mål att omstöpa hela samhällen i en viss politisk riktning, eller – som det brukar heta hos terrorrörelser – få ett samhälle att visa sitt rätta, repressiva ansikte, är att missbruka språket.
Ordet terror missbrukas ständigt, i synnerhet av diktaturer när de vill trycka ner befrielserörelser. I Myanmar har militärjuntan inte bara tagit till våld mot dem som kämpar mot förtrycket, den utnyttjar rentav sociala medier för att driva fram hat och våld mot minoriteter och demokratikämpar som definieras som terrorister.
Den enes terrorist är i många fall verkligen den andres frihetskämpe. Så vad är terror? När de svarta i Sydafrika efter Sharpevillemassakern i mars 1960 insåg att icke-våldslinjen enbart besvarades med öppet våld från makten, tog de till vapen och terroraktioner. Nelson Mandela tillhörde de mest aktiva. Idag ser alla i hans gestalt framför sig en befrielsehjälte, fängslad i årtionden för sin rättfärdiga kamp mot apartheid.
Att enbart utgå från ett ord – terrorism – som blivit en fördömande moralisk term, går helt enkelt inte. I varje situation där ordet används måste den reella politiska och ekonomiska förhållandena först studeras. När samhällsanalyser försvagas tillgrips de enkla moraliskt laddade orden. Glöm heller inte att FN antagit resolutioner där det slås fast att människor under ockupation och kolonalt herravälde har rätt att ta till väpnad kamp.
I Israel-Palestinakonflikten cirkulerar ständigt ordet terror och det är i huvudsak Hamas som anklagas (med all rätt, jag har definierat Hamas som en militant högerorganisation). Men det som ibland tycks helt bortglömt är att Israel har en egen historia av terrororganisationer som slogs för en egen stat, både mot brittiskt herravälde och mot helt oskyldiga palestinier. Sternligan var en sådan. Organisationen mördade exempelvis den svenske FN-förhandlaren Folke Bernadotte 1948 i Jerusalem. Terrororganisationen Stern kom sedan öppet att hyllas av den israeliska regeringen.
Hamas är terrorstämplat och det finns för min del inget att invända mot det. Rörelsen är i grunden djupt reaktionär och på många sätt en monstruös spegelbild av den israeliska högernationalismen – och den statsterror som Israel bedriver mot det palestinska folket, vare sig det handlar om bosättningar, ockupation, blockader eller diskriminering även av arabiska medborgare i Israel. Jag kan omöjligen uttala något stöd för en organisation som står redo att brutalt döda oskyldiga civila. Däremot kan jag se att det finns förklaringar till att organisationen uppstått. Den är i grunden ett svar på israelisk statsterrorism och kolonial maktutövning.
Regeringen ser bara Hamas terrorism, inte staten Israels terrorism och koloniala övermakt.
De bombningar vi nu åser i Gaza överskrider på alla tänkbara sätt det som omtalas som ett ”proportionerligt svar”. Det absurda i hela situationen – vilket vittnar om hur invecklad situationen är – är att den israeliska regeringen under Benjamin Netanyahu medvetet gått inför att stödja Hamas styre i Gaza, i syfte att splittra de två palestinska områdena och omöjliggöra en tvåstatslösning.
Använd aldrig lättsinnigt och tanklöst det där ordet terrorism eller terror! Och innan du gör det: Studera och ta reda på hur läget ser ut när det gäller förtryck, repressalier och maktförhållanden på de platser där terror – eller statsterror förekommer.
När en ny terrorlagstiftning lanserades i Sverige varnade Lagrådet för att den lagstiftningen på 60-talet skulle gjort det svårare att stödja de svartas kamp i Sydafrika.
Och den svenska regeringens ganska extrema proisraeliska hållning speglas i det faktum att den bara ser Hamas terrorism, inte staten Israels terrorism och koloniala övermakt.