Just exemplet med Kina är intressant eftersom det har beskrivits som en diktatur av politiker och makthavare i Sverige och över världen. När Göran Persson gjorde statsbesök där i mitten på 90-talet berömde han dock den politiska stabiliteten i landet. Lars Leijonborg, då ledare för Folkpartiet, besökte Kina tio år senare och var då mäkta imponerad av tillväxten. Att handla med Kina (och andra diktaturer också för den delen) har aldrig varit ett problem. Det har räckt att företrädare för politiken eller näringslivet sagt att de ska framföra vikten av mänskliga rättigheter för att besegla vilken affär som helst. 

Och högerns vurmande för totalitära makter verkar inte ta slut där.

Det har nu gått ett år sedan Tidöregeringen med puppetmastern Jimmie Åkesson (SD) tog makten i Sverige. Migration och kriminalitet var det som stod på deras agenda och det är vad vi också har matats med sedan dess. En avhumanisering utan dess like har pågått för att rättfärdiga det ena vidriga förslaget efter det andra. Och med det en kraftig förskjutning av retoriken.

Det har känts som att vi dagligen får nyheter om skjutningar och en undrar när det ska ta slut. Mitt i detta går statsminister Ulf Kristersson (M) ut i ett tal till nationen, som jag trodde skulle få Sverige att skaka till. Han pratade om de lagförändringar som gått igenom med hemlig avlyssning (utan brottsmisstanke), om särskilda visitationszoner och ökade befogenheter för ordningsvakter. Han talade också om att använda sig av militären och att inrätta ungdomsfängelser. Därtill vill han nu ha kameraövervakning och ansiktsigenkänning. Alltså så som i Kina. 

Reaktionerna uteblir i princip och det finns typ inget politiskt motstånd –  inte som hörs i alla fall. Jag kom på mig själv att tänka att de måste sagt fel på radion när de sa att socialdemokraterna vill sätta in militär mot gängkriminaliteten och vill inrätta ungdomsfängelser. 

Där är vi nu. Det finns ingen skillnad mellan höger och vänster. Vi lever i en oerhört reaktionär tid. 

Jimmie Åkesson som ser sig som den egentlige landsfadern har också hållit tal till nationen. Ulf Kristersson utvidgar markerna för Åkesson så att han kan gå ännu längre ut. Det som för tio eller bara fem år sedan hade varit helt galet är inte det längre. Därför kan han utan konstigheter tala om att sätta 13.åringar i fängelse på livstid. Inte heller grundlagsvidriga förslag som att det ska vara möjligt att frihetsberöva människor utan brottsmisstanke får någon av Tidöpartierna att ramla av stolen.

De som alltid talat om individens frihet vill random övervaka oss och frihetsberöva oss. Jag är på intet sätt förvånad över politiken och förslagen, däremot chockeras jag av det obefintliga motståndet. 

Det är inte så att jag inte berörs av nyheter om skjutningar och hur unga gärningsmännen är. Men det här är också det ett samhälle som slitits isär, där klyftorna ökat i rasande takt och fattiga blivit fattigare, men också ett samhälle där rasismen får flöda fritt. Ingen kan förvånas över att det är barn som ligger bakom det grymma våldet. När straffrabatten togs bort så kunde vem som helst, med något innanför pannbenet, lista ut att det skulle bli barn som skulle falla offer för kriminaliteten. Att säga att de frivilligt gör detta är detsamma som att påstå att finns lyckliga horor som väljer att prostituera sig. 

Bara fria människor kan göra fria val. Barn i fattigdom som växer upp i ett samhälle som ständigt talar om hur värdelösa de och deras föräldrar är, är inte fria. De växer dessutom upp i ett samhälle som matar dem med att det enda som är viktigt i livet är pengar, prylar och status.