I januari visade Europol (Europeiska polisbyrån) att 10 000 flyktingbarn har försvunnit i Europa. Många av dem har kastats direkt i famnen på människohandlare och andra förövare. Hade inte de dominerande medierna varit så upptagna med att framställa ensamkommande flyktingbarn som förövare hade de kanske kunnat se att dessa barn i stor utsträckning själva är offer för sexuella övergrepp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Från hela Europa hörs nu vittnesmål om sexuella övergrepp mot barn. I bara Skåne har 32 barn tvingats till prostitution, slår länsstyrelsen fast. Situationen i övriga Sverige är inte bättre.
I lägret Calais i Frankrike har medicinsk personal larmat om att de tagit hand om sju barn mellan 14 och 16 år som blivit utsatta för sexuella övergrepp så allvarliga att fyra av dem behövde genomgå kirurgi. Bara en accepterade hjälpen, de andra vågade inte.
Av de cirka 750 barn som befinner sig i lägret i Calais är cirka 600 ensamkommande. Många av dem har familj i Storbritannien, och har rätt att återförenas, men trots stora löften från David Cameron hade endast 20 barn i början av augusti återförenats med sina familjer.
Istället betalar David Cameron tiotals miljoner pund för att Frankrike ska hindra flyktingarna från att åka vidare, bland annat genom en ny mur som ska hålla dem borta från lastbilar som kör till Storbritannien.
När The Guardian besöker lägret i början av augusti möter de barn med mjölktänder och som talar med tunna barnröster, uppenbart är de bara några år gamla. De ensamkommande barnen bor ofta i de eländigaste tälten som läcker in vatten och de får ofta köa hela natten för att få del av den lilla mängd mat som distribueras. På grund av det sover de sig igenom dagarna och missar skolundervisningen som volontärerna håller i.
Tioåriga Abdul har inte bara sig själv att ta hand om utan även sin nioårige brorson. Abdul försöker dölja verkligheten för brorsonen så gott det går. På nätterna, när det är tänkt att de ska försöka smyga sig på lastbilar, somnar ofta brorsonen av utmattning och är alldeles för vettskrämd för att kunna genomföra det farliga liftningsförsöket. Abdul berättar att han, för att skydda den ett år yngre brorsonen, ofta låtsas som om de ska på äventyr. Och när han pratar med familjen säger Abdul bara att allt är bra. Familjen har sålt sina ägodelar och satsat allt på hans framtid – hur ska han kunna säga hur det verkligen ligger till i Europa? ”I Afghanistan lade åtminstone min mamma mig varje kväll i en varm säng”, säger han till The Guardian. I Europa sover han utomhus granne med döda råttor som blivit allt fler i sommarvärmen.
Organisationer vittnar om sexuella övergrepp på barn så unga som sju år i de läger som myndigheter satt upp i Grekland. I lägret Nizeep, också uppsatt av myndigheter i Turkiet, betalade en städare barn mellan åtta och tolv år motsvarande några kronor i utbyte mot sex. Detta tilläts fortgå i flera månader, och under samma tid slöt Europa som bekant avtal med Turkiet och Angela Merkel prisade samma läger under besök. Det är alltså inte bara andra vuxna flyktingar eller smugglare som är ansvariga för övergreppen – ibland är till och med hjälppersonal delaktig. Den som inte tror att något sådant kan vara möjligt rekommenderar jag att ta en titt på fallet med de franska FN-soldaterna i Centralafrikanska republiken, som tvingat barn till sexuella tjänster i utbyte mot bland annat mat. Lyssna till exempel på visselblåsaren Anders Kompass sommarprogram.
Vad kommer att hända med den här generationen av dubbeltraumatiserade barn? Låt oss titta på en samstämmig forskning. Barn som har varit utsatta för övergrepp löper cirka 10–15 gånger större risk att begå självmordshandlingar. De som utsatts för övergrepp riskerar i högre grad än andra att hamna i depressioner, i drogmissbruk, få ångestsjukdomar och psykoser inklusive schizofreni, drabbas av ätstörningar och så vidare. Alla hamnar förstås inte där – med rätt hjälp kan man klara sig bra. Men de som löper störst risk att inte klara sig är de utan stöd, de som lever i farliga miljöer och saknar pengar, exempelvis de som fastnar i ett läger som i folkmun kallas för Calais djungel. Europas flyktingpolitik gör med andra ord inte bara att dessa barn riskerar att utsättas för trauma – de riskerar att drabbas av ett evigt posttraumatiskt stressyndrom.
Men är det inte märkligt att ett i princip enat Europa nyligen tog ställning mot just sexuella övergrepp? Hela sommaren har vi talat om trygga festivaler i Sverige. Med rätta. Men tänk om världen kunde uppvisa en bråkdel av den avsky som den visade efter nyårsnatten i Köln även mot de övergrepp som flyktingarna utsätts för? Tänk om vi inte såg hudfärg, ursprung, födelseland utan på allvar tog ställning mot sexuella övergrepp – särskilt när det drabbar barn?
Innan sommaren lades ett knippe lagförslag i EU-kommissionen där bland andra permanenta uppehållstillstånd föreslås slopas helt. Det är bara ett exempel på hur Europa under senare år nått en ny nivå av härskande. De som klarade sig undan kolonialismen, imperialismen, bomberna och diktaturerna bestraffas istället inne i Europa – något som för generationer av barn innebär en fördärvad sexualitet och trygghet och tilltro till vuxna.
