Den snabba utbyggnaden av förnybar elproduktion är därför ett hot mot Rysslands ekonomi. Det inses när man ser att fyra femtedelar av all ny elproduktionskapacitet som byggdes i världen år 2020 var baserad på förnybar energi.
Ryssland har två intressen bakom sina enträgna försök att påverka opinion och skeenden i västvärlden. Att skapa politisk splittring – och att fördröja utvecklingen av förnybar energi.
Det är förvånande hur många i Sverige som, i många fall utan sådan avsikt, har stött dessa ryska intressen de senaste åren. Men efter invasionen av Ukraina kanske några av dessa aktörer lägger om kursen.
Timbro publicerade nyligen en artikel där det påstås att havsbaserad vindkraft är dyr och att den enligt oklart angivna brittiska källor blir allt dyrare. Det finns en annan rapport som påstår detta. Den är publicerad av Global Warming Policy Foundation som propagerar mot klimatpolitik och förnybar energi, och förordar fossil gas och kärnkraft. Men skribenten förnekar att det är källan.
Det är i och för sig riktigt att investeringskostnaden per MW installerad effekt ökat – och ibland också kostnaden för drift och underhåll – när verken blivit större och står allt längre ut till havs. Anledningen till att man bygger allt större verk, allt längre ut till havs är att det producerar mer el, det vill säga fler MWh el per MW installerad effekt. Därför blir elen istället billigare och lönsamheten större.
Timbros skribent hävdar att han använt de källor som också den brittiska rapporten hänvisar till. Men dessa säger, tvärt om, att kostnaderna för el från havsbaserad vindkraft faller snabbare än man tidigare trott.
Ett annat exempel på missvisande information kommer från är Svenskt Näringsliv, som marknadsfört en så kallad systemstudie som påstås visa att ny kärnkraft är billigare än ett system med förnybar energi. Professor Lennart Söder på KTH granskade denna komplicerade studie och fann att resultatet berodde på en serie verklighetsfrämmande förutsättningar. Bland annat antogs att alla framtida år är torrår med minimal vattenkraft i Sverige och att vindkraftspotentialen är 100 TWh/år mindre än vad Svenska Kraftnät räknar med. Den fria elmarknaden med grannländer avskaffas och ersätts med regler om fri export men förbud mot import av el från Danmark om det produceras el i ett gaskraftverk i Litauen, eller vattenkraftsel från Norge, via Danmark, om det körs ett gaskraftverk i södra Tyskland. Men har inte med den flexibilitet i vätgasproduktionen som Hybrit-projektet skapar, och ingen annan modern flexibilitet eller batterilager i grannländerna. Dessutom orimligt dyr sol- och vindel och billig kärnkraft.
Energiforsk har nyligen publicerad en rapport om kostnader för nya elproduktionsanläggningar. Sol- och vindelens kostnader grundas på verkliga projekt. Men när det gäller kärnkraft har man låtit några experter komma fram till att ny kärnkraft i Sverige blir radikalt mycket billigare än elen från de reaktorer som just nu byggs i Finland, Frankrike, Storbritannien och USA.
Så kan man naturligtvis göra, även om det är svårt att tro att svensk industri skulle vara så mycket duktigare än andra.
Men rapporten innehåller också en bakgrund till experternas bedömningar. Där står saker som framstår som felaktiga och vilseledande.
Kostnader ”motsvarande ungefärlig kostnad för en ny generation av EPR (Sizewell-C i Storbritannien)” anges till 50 000 kronor/kW. Går man till hemsida hos det bolag som ska bygga just Sizewell-C, visar den att kostnaden är ungefär 80 000 kronor/kW.
Vidare påstås: ”Idag byggs reaktorer av de mest populära teknikfamiljerna (APR, VVER, CNP, CPR, OPR) på i snitt ungefär fem år i genomsnitt.” Det är riktigt att ryska VVER-reaktorerna är bland de mest populära. Men tiden från byggstart till de idag planerade startdagarna för dessa VVER-reaktorer är i medeltal tolv år enligt tabeller i World Nuclear Industry Status Report. Energiforsks reklam för de ryska reaktorerna tycks helt enkelt vara fel.
Det finns goda skäl att vara källkritisk när det gäller information som gynnar ryska energiintressen och bidrar till politiska konflikter. Hur spridande av rykten går till försöker man dölja, och källorna är svåra få fram.
Men dessa inlägg från organisationer som tidigare haft trovärdighet är nu källor till sociala mediers automatiska och upphetsande kampanjer med syfte att skapa splittring. Dessa medier lämpar sig inte för saklig argumentering.
De demokratiska processerna fungerar bara om det offentliga samtalet kan föras med sakargument, resonerande och i ett civiliserat tonläge. Demokratins fiender vill istället hetsa och splittra. Det är lätt med robotkampanjer i sociala medier. Politiker påverkas och fördummas. Putin kan glädjas i sin bunker.
