Dels gäller det förstås det politiska spelet. Att V, MP och FI hellre släppte makten till borgarna får stå för dem, men att S och de rödgrönrosa fränderna inte kunde komma överens var i sig pinsamt. Och mycket av den gångna veckans diskussioner om avgångskraven mot Ann-Sofie Hermansson har handlat om arbetsvillkor, anklagelser om tjänstemannastyre och interna samarbetssvårigheter. Men för göteborgarna finns en rad beslut som har gjort det svårt att förstå vad Socialdemokraterna är, mer än just förvaltare av makt.
Anna Johansson har en poäng i att historien om allmännyttan i Rannebergen var milt sagt tveksam. Först när ETC Göteborg började kräva ut handlingar om en eventuell utförsäljning till skandalomsusade Victoria Park blev historien offentlig och till slut stoppades hela spektaklet. Oavsett Ann-Sofie Hermanssons roll i det hela, ord står mot ord, så är det inte en typ av affär som ska kunna ske i skymundan under Socialdemokratiskt styre. Att ägardirektiven för den allmännyttiga Framtidenkoncernen dessutom ändrades därefter så att kommunfullmäktige inte behöver besluta om liknande affärer – det är uppseendeväckande dumt.
Som principfråga är det också ännu oförståeligt varför S gick emot Kommunal, och V, och styckade upp spårvagnstrafiken. Själva trafiken såldes till regionen – trots vetskapen om att arbetsvillkoren för regionens bussförare är ett välkänt aber. Till ETC Göteborg konstaterade banteknikern Daniel Holst att ”Det här beslutet riskerar att distansera Socialdemokraterna från oss arbetare”. Japp.
LO-trogna borde också ta sig en funderare innan de gör gemensam sak med utländska transportföretag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vid månadsskiftet publicerade vi i ETC Göteborg två delar om den lokala socialdemokratins fall och framtid. Visionslöst menade statsvetaren Marie Demker och slog fast att självbilden skevat.
Anna Johansson konstaterade att S inte har lyckats locka vänsterfolket. Läsare konstaterade surt att det skulle kräva vänsterpolitik.
Alldeles därpå lanserades reformisterna på riksnivå. Ann-Sofie Hermansson, som då inte hade hunnit hamna i verkligt offentligt blåsväder, kommenterade med att hon inte tycker att partiet genomgått nån högersväng. Ska väljarna köpa det så är det verkligen dags för motbevisning. Nyttja tiden i opposition, nyttja den väldigt väl.
Den lokala tankesmedjan Tankeverksamheten har långsamt börjat snurra igen efter Anders Nilssons tragiska bortgång och kan förhoppningsvis bistå. Anders Nilsson efterträddes av en redaktion bestående av Ann-Marie Ljungberg och Jimmy Sand – båda har varit S-märkta ledarskribenter i ETC Göteborg. Men kruxet ligger inte i en brist på röda idéer. Problemet är att idéerna har diffat med politiska beslut. Och prioriteringar.
Ann-Sofie Hermanssons egna kamp mot extremism tilläts under valspurten ta väldigt mycket plats som borde ha delats med annat. Å andra sidan stavas frisk luft inte Anna Johansson heller.
Med en paus från makten kanske göteborgarna kan släppa associationerna till gamla mutanklagelser och korruptionsmisstankar. Dessutom är den sista spiken satt i stoppa-Västlänken-kistan, vila i frid. Att Wannholts uppstickarparti Demokraterna lyckades göra valsuccé med en ofrånkomligt döende fråga är dels en historia om missnöje, dels en saga om den nakna kejsaren. Till nästa val måste Demokraterna hitta nya kläder och så behöver även socialdemokratin.
Det kan vara lyxigt att stå lite vid sidan av, att faktiskt befinna sig i verklig opposition med möjlighet till en mer radikal approach för en gångs skull. Den där önskade ansvarsfulla är dessvärre lite bränd och den tydliga S-identitet som det talats om i avståndstagandet från övriga röd-grön-rosa börjar te sig ordentligt ocharmig.
Ta tillfället i akt och bygg strategier värdiga en organisation som kallar sig Arbetarekommun. Ta strid för allmännyttan. Ta Hyresgästföreningen i handen och rita planer för omfattande hyresbyggnation, gärna i kommunal regi om byggherrelobbyn vägrar samarbeta för hyresnivåer.
Visa på gjorda landvinningar för stadens anställda och våga tänka nytt. Lobba för arbetstidsförkortning för dem som snabbast slits ut och slut upp med V om att bevara stadens särskilda anställningsskydd. Rikta verkliga tjottablängare mot den blågröna regionens vanstyre av vården. Våga ta ställning för de klimatåtgärder som absolut måste till. Gör sällskap med FI i humanitära frågor – där befinner sig ännu många av era medlemmar ideologiskt. Politiken är inga nyheter, ni behöver bara vara stadiga sossar.
Sunkiga maktstrider hade gjort sig bättre på interna kongresser än på presskonferenser, nu får ni rida ut den här deppiga stormen. Använd sedan lugnet till ett omdanande som kan ge verklig kraft för framtiden. Framåt är inte nyliberal vridning, framåt är ett återtåg till era ideologiska rötter.
