Ledare: Var är svensk medias källkritik när det gäller Syrien?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad vi kan konstatera efter sex års krig i Syrien är att svensk media på alla sätt och vis har förminskat sig själv till att vara en megafon för västintressen. Rapporteringen om kriget i Syrien är obalanserad, ensidig och ljusår ifrån att vara objektiv. Journalister med de alternativa beskrivningarna nonchaleras på ett mycket obehagligt sätt, medan forna kolonialmakters synsätt utmålas som den enda sanningen. USA:s, Storbritanniens och Frankrikes geopolitiska intressen tycks utan tvekan ha blivit Sveriges intressen. I vart fall svensk medias intressen.

Varför ser vi aldrig de stora informationskanalerna referera till den kanadensiska journalisten Eva Bartlett? Den brittiska journalisten Lizzie Phelan? Den ryska journalisten Maria Finoshina? Tre kvinnor som är, eller har varit, på plats i Syrien vid ett flertal tillfällen. Varför negligeras kritiken mot amerikansk utrikespolitik från den outtröttlige Associated Press-journalisten Matt Lee? Varför försummas Wikileaks avslöjanden genom läckta dokument om kriget i Syrien? Vad är det de stora mediala elefanterna försöker hemlighålla?

Källor som ”Syriska människorättsobservatoriet” (SOHR) som består av en enda man vid namn Rami Abdulrahman används dock oavbrutet. En man som inte har varit i Syrien på över 15 år. En man som inte är journalist och som själv erkänner det. Svenska medier är flitiga referenter till organisationen Vita hjälmarna, som påstår sig vara en ideell organisation utan statliga band. Faktumet är dock att de grundades av en brittisk ex–officer vid namn James Le Mesurier, och organisationen har fått över 100 miljoner dollar i bidrag från bland annat USA och Storbritannien. Var är då den berömda källkritiken?

Hur kan svensk media över huvud taget tas på allvar när man likt sina själsfränder i väst frammålar dissidenten, tidigare Baathpartisten och Syriens förra premiärminister Riyad Hijab som det oppositionella hoppet? Frankrikes president Francois Hollande och Storbritanniens utrikesminister Boris Johnson är bara två exempel på hur västledare glatt har poserat med Hijab.

Vi talar om en väldokumenterat genomkorrupt person som utnyttjade sin politiska roll i Syrien till sin egen fördel i decennier. Budskapet verkar dock vara att det inte är några problem att vara ond, så länge personen ifråga driver igenom västs intressen. Hijab är ett levande bevis på att det är fullt acceptabelt att vara omoralisk så länge det gynnar väst.