BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I dokumentären Requiem for the American Dream beskriver Noam Chomsky (vänsterdebattör och professor i lingvistik vid Massachusetts Institute of Technology) tio principer för koncentrationen av makt och pengar. En av dessa principer, attackera solidariteten, handlar om att få människor att sluta bry sig om varandra och bara tänka på sig själva. För att kunna rusta ner demokratin och välfärdsstaten krävs det att människor inte längre resonerar så här: "Självklart ska jag betala skatt, för att grannbarnen ska kunna gå i skolan, för att granntanten ska få bra äldrevård, för att resurssvaga personer i vårt samhälle ska kunna få hjälp och stöd". I stället fokuserar var och en bara på sig själv och sina närmaste. Solidaritet ersätts med individualism i ett samhälle där människor jagar personliga vinster och där resurssvaga grupper vänds mot varandra. Chomsky beskriver hur dagen då skattedeklarationen ska in är en sorgens dag i USA, när det i stället borde vara en dag att fira, i solidaritetens tecken.
Även om Chomskys teorier om koncentrationen av makt och pengar fokuserar på USA finns många likheter med Sverige, och inte minst med Göteborg, en segregerad stad där inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga stadsdelar har fyrfaldigats på 20 år.
I Sverige är dagen då skattedeklarationen ska in inte direkt en sorgens dag och facket har fortfarande betydligt högre status än i USA, men det finns en tydligt negativ trend även här. Välfärdsstaten har urholkats och vår segregerade stad till exempel, dras med stora sociala och folkhälsorelaterade problem, i synnerhet i de fattigaste stadsdelarna. Samtidigt handlar våra allmänna val i hög grad om så kallade plånboksfrågor och människor uppmuntras att enbart tänka på sig själva och sina egna ekonomiska intressen. För vänstern är Chomskys tankar kring principen om att attackara solidariteten högaktuella. Kanske kan USA och den vittrande amerikanska drömmen fungera som ett avskräckande exempel.
En av vänsterns viktigaste uppgifter måste väl vara att lyfta fram och förklara värdet med välfärdsstaten, värdet med att betala skatt och med de myndigheter som dagligen arbetar med att upprätthålla den välfärd vi ännu har kvar.
Inom vänstern verkar vi i dag mer imponerade av creddiga ideella organisationer (Ship to Gaza, West Pride, Pantrarna etcetera) eller enskilda individers initiativ (människor som öppnar sitt hem för flyktingar eller tiggare till exempel). Självklart kan ideella organisationer och eldsjälar vara fantastiska och visst är det inspirerande att folk gör något konstruktivt med sin frustration över världens orättvisor. Men ofta handlar det om samhällsproblem som inte kan lösas av individer eller ideella organisationer. Den här typen av problem kräver demokratiskt grundade lösningar inom ramen för välfärdsstaten och i samverkan mellan flera välfärdsstater.
Det är sällan vi imponeras av (eller delar artiklar och videoklipp om) exempelvis Försäkringskassan och vanliga tjänstemän som dagligen arbetar med att förvalta bland annat sjukförsäkring, föräldrapenning och bostadsbidrag. Med handen på hjärtat: hur ofta uttrycker du beundran eller stolthet över den svenska socialförsäkringen? Eller hur ofta har du blivit imponerad av att träffa någon som arbetar som socialsekreterare eller som utredare på Arbetsförmedlingen?
Med undantag av en bekant som en gång på en fest sade att det var sexigt att betala skatt, skulle jag säga att min hyfsat rödrosa bekantskapskrets inte blir särskilt upphetsad av att snacka socialförsäkring eller av att betala skatt.
Så varför ska vi prata om de här lite ohippa ämnena? Varför ska vi hylla välfärdsstaten och kämpa för att bevara den? En anledning är att du och dina närmaste tjänar på det om/när ni behöver extra stöd och hjälp. Ett kanske viktigare skäl är att det finns något särskilt fint och värdefullt i att gemensamt upprätthålla ett samhälle som tar hand om resurssvaga medborgare. Men frågan är om inte det viktigaste skälet är att demokratin kommer att sluta fungera utan tilltron till att vi gemensamt kan lösa våra samhällsproblem och utan en fungerande offentlig förvaltning med högt förtroende som kan genomföra demokratiska beslut.
Vi måste vara medvetna om vad som händer i ett samhälle när välfärden monteras ner, när resurssvaga grupper får en tuffare vardag och befolkningen inte känner en stark samhörighet med välfärdsstaten. Det blir lättare för populistiska krafter att attackera solidariteten, för att plocka politiska poäng. Genom att måla upp en förenklad och förvriden bild av verkligheten och peka ut syndabockar (invandrare) kan till exempel Sverigedemokraterna och Moderaterna vända resurssvaga grupper mot varandra. Det påminner alldeles för mycket om Chomskys beskrivning av dagens USA.
Så när du förfäras över den politiska debatten i USA och Donald Trump kan du passa på att fundera på hur du kan hjälpa till att lyfta fram och stärka vår välfärdsstat och därmed vår demokrati. Vad kan du göra för att socialsekreterare eller utredare på Försäkringskassan ska bli statusyrken?
