Ledare: Vänstern får aldrig relativisera demokrati

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För att förstå diskussionen om Fidel Castro så måste den sättas i ett sammanhang. Fidel Castro kom till makten i Kuba efter ett revolutionärt uppror. Ett uppror som, tvärtemot vad många tror, inte skedde för att inrätta kommunismen på Kuba, utan för att upprätthålla den demokratiska konstitutionen som av Batistaregimen hade åsidosatts, men ironiskt nog även skapats av densamma. Castros maktövertagande skedde också i en tid som påverkades av ett allt mer utbrett postkolonialt och antiimperialistiskt medvetande.

Men, som vi alla vet, så kom Fidel Castros styre över Kuba att utvecklas åt ett annat håll. Under inflytande av det kommunistiska Sovjetunionen så övergav Fidel Castro successivt de vänsterliberala tankarna om den demokratiska konstitutionen till förmån för inrättandet av en kommunistisk diktatur på den karibiska ön. En diktatur som inrättades genom att med våld rensa ut oliktänkande. 

Visserligen kan sägas att USA gjorde sitt för att putta Fidel Castro och hans regim allt närmare Sovjetunionen, och att det var ren överlevnadsstrategi av Fidel Castro att närma sig såväl Sovjet som Kina. Men faktum är att den man som en gång tog till vapen för att återupprätta en demokratisk konstitution under sina över fyrtio år vid makten inte lyckades skapa ett samhälle som ens kan liknas vid en demokrati. 

Istället skapades en stat, som förvisso erbjuder fri sjukvård och utbildning, men som inte tillåter fri åsiktsbildning. En stat där parlamentet är relativt jämställt, men där inga oppositionella åsikter accepteras. Ja, arbetare tillåts inte ens organisera sig i fackförbund och strejka för sina rättigheter. Inte heller kan landets ekonomi anses vara en framgångssaga, även om man väger in den amerikanska handelsblockaden, utan en stor del av befolkningen lever i ekonomisk otrygghet och landet är starkt beroende av utländsk hjälp. De senaste åren har landet, under ledning av den yngre Castro-brodern Raul, öppnat upp både sin ekonomi och sina relationer mot omvärlden en aning (en amerikansk president har ju till och med varit på officiellt besök i landet). 

Vi kommer dock, oavsett framsteg, aldrig ifrån att Fidel Castro alltid kommer stå ansvarig för de oerhörda övergrepp mot mänskliga rättigheter, och det lidande hos vanliga människor, som hans regim har orsakat. Det är därför jag oroas över hur delar av den svenska vänstern fortfarande visar sig ha problem med sina demokratiska värderingar. Som demokratisk socialist kan man faktiskt inte kompromissa med det som utgör grunden för människan frigörelse – demokratin – och då kan man inte heller relativisera Castroregimens övergrepp på mänskliga rättigheter. Det är inte den svenska vänsterns roll att göra så, tvärtom är det vänsterns roll att alltid stå stadigt i övertygelsen om alla människors lika värde, däri ingår att respektera och värna demokratin.