En ”tyst period” är något som används av börsbolag innan de publicerar sina finansiella rapporter. Men som Wolodarski konstaterar, Region Stockholm är inget börsbolag, utan en offentlig instans där öppenhet, inte tystnad, ska vara ledstjärnan. Jag kan bara säga att jag välkomnar Wolodarskis liberala röst i den här debatten. Men jag är förvånad över hans förvåning. Sedan 90-talet har driften av offentliga verksamheter som sjukhus, äldreomsorg och skola gått ut på att göra de så lika företag som möjligt. Det har varit en medveten strategi.

Det har varit överskottsmål, rationaliseringar och New Public Management med skattesänkningar för medelklassen och överklassen som de hägrande målet. Under tiden har Sverige tappat 100 000 vårdplatser på sjukhusen och har nu lägst antal per invånare i EU.

Dyra platser på vårdboenden har försvunnit och ersatts av en bantad hemtjänst där personalen styrs av en jakt mot klockan. 10 minuter dusch. Logga det och rusa vidare för att inte hamna efter i registreringen.

Skolan har blivit en marknad där eleverna är kunder. Så kallade fria skolval sorterar skolorna i frånvals- och tillvalsskolor där tanken är att ”dåliga” skolor ska dö ut utan tanke på att det fria valet aldrig är det samma när det gäller utbildning som när det gäller till exempel tandkräm eller toapapper. De offentliga verksamheterna har också konkurrensutsatts av privata alternativ som faktiskt är företag och inte kontrolleras demokratiskt.  Argumentet var att det skulle göra alla verksamheter bättre, men i spåren av konkurrensen har vi sett vårdskandaler där äldre har fått ligga i sin egen avföring eftersom det finns någon där i toppen av företaget som ska plocka ut en vinst.

Privata vårdcentraler har gjort sina pengar på att välja ut de lättaste fallen, en i övrigt frisk och och resursstark medelklass som kan behandlas för enklare åkommor. Klirr i kassan samtidigt som de offentligt drivna vårdcentralerna har fått behålla de sjukare och mer vårdkrävande patienterna, men med mindre personal och mindre pengar, eftersom resurserna har fördelats per vårdbesök. Och skolan, detta sorgebarn. Flera av de skolor som nu får ta ansvar för våra barns utbildning är de facto börsbolag, det inte bara låter som sådana. Här går vinsterna, som plockas in genom att sätta fler elever på varje lärare och spara på kringverksamhet som skolgårdar, bibliotek och skolhälsa, direkt till riskkapitalbolag i skatteparadisen. Och uppgifter om skolans resultat och lärartäthet har hemligstämplats i ägarnas intresse.  I den hårda konkurrensen lockas föräldrarna att göra skolval med hjälp av glädjebetyg och fräsiga profiler, redan på BB.

Det offentliga har blivit en marknad med vinnare och förlorare. Se till att du är en av vinnarna. Skaffa dig en privat sjukförsäkring för att få vård. Kom och köp! Varför låter region Stockholm, och alla andra regioner, som ett börsbolag? Jo, för att politikerna har sagt att de ska göra det.

Förlorarna är som alltid de som inte kan roffa åt sig på marknaden. I dagarna släppte Myndigheten är vård- och omsorgsanalys årets rapport där hälso- och sjukvården i Sverige jämförs med andra länder. Några av slutsatserna är att personer med lägre utbildning, kroniska sjukdomar och sämre självskattad hälsa är de som har sämst erfarenheter av vården. Personer med hög utbildning och privat sjukförsäkring är de som upplever störst tillgänglighet i vården. Myndighetens rekommendation till regeringen: Följ upp vårdens jämlikhet.

Wolodarski kommer också till några slutsatser. Pandemin har gjort oss smärtsamt påminda om hur beroende vi är sjukvården. Vård- och omsorgsfrågorna kommer därför att hamna i centrum för nästa års valrörelse.

”Och de har rätt att hamna där som politiska frågor för demokratiskt beslutsfattande - inte något som hänvisas till aktiebolagssekretess, självpåtagna krav på avkastning eller felaktiga föreställningar om vinstbehov snarare än vårdbehov.”

Och mot slutet:

”Den skattefinansierade sjukvårdens roll är att tillgodose samtliga medborgares behov av vård, oavsett inkomst, ålder eller social status.”

Det låter bra, Wolodarski. Välkommen in i kampen! Det kanske kan komma något gott ur den här pandemin. En tillbakarullning av den brutala nyliberalism som har fått styra våra gemensamma institutioner alldeles för länge.