Jag har varit i Bryssel två gånger under min livstid. Båda gångerna var jag i parlamentet. Den senaste gången åkte jag ner via ett stipendium för svenska ledarskribenter. Jag tänkte att det kunde ju vara bra att förstå det här med EU en gång för alla nu när det ändå är supervalår och allt. Jag träffade våra svenska folkvalda, hörde vad deras hjärtefrågor var, fick förklarat för mig hur hela grejen med EU är uppbyggt, vilka beslut som tas, hur de tas. Och trots detta är jag fortfarande förvirrad angående hela grejen med EU, parlamentet och ledamötena. Så tro fan att människor här i Sverige som aldrig varit i Bryssel också tycker att det är förvirrande. Vad gör de där nere egentligen?

Det är mindre än två veckor kvar till EU-valet. Det går liksom inte att missa. Politikers ansikten är upptryckta på plakat över hela staden med floskler om demokrati. Orten är överfylld av projekt som vill få oss att inte missa detta unika tillfälle att göra vår röst hörd. För en gångs skull kanske? Vad vet jag.

Men det här är inte ännu en text som berättar hur viktigt det är att rösta. Det är upp till varje enskild medborgare att bestämma vad hen vill göra av sina demokratiska rättigheter. För i ärlighetens namn så är det en demokratisk rättighet att rösta, en rättighet som generationer före oss fått kämpa in till döden för. Men det är minst lika mycket demokratisk rättighet att avstå från att rösta.

Men jag ska säga er detta. Väljer ni att rösta i EU-valet, rösta in kaos. Rösta in någon som rör upp. Rösta in någonting som bryter detta vita, konservativa gubbvälde som hela EU-parlamentet just nu består av.

"Vi som är kvinnor och rasifierade representeras bara i parlamentet när vi lägger upp maten, städar toaletterna och erbjuder kaffe i pausen."

För det är just det som varit tydligast på mina resor till Bryssel. Det är vitt och det är gubbigt. Att gå runt i EU-parlamentet känns stundtals som att ta en promenad igenom random herrklubb i Europa. När jag gick runt i korridorerna skämtade jag om att sist jag såg så många kostymer på en och samma plats måste ha varit på mitt bröllop. Jag vet inte om skämtet gick hem eller inte hos mina medresenärer. Men själv tycker jag att det var träffsäkert.

Skämtsam kan man vara hur mycket som helst egentligen. Men när jag kommit hem så kände jag mig nästan misslyckad för att jag inte förstått det grandiosa med EU som så många ansträngt sig för att försöka få mig att förstå under de intensiva dagarna jag varit där. Jag kände att det systemet inte var till för mig eller för människor som delar mina erfarenheter. Jag är ingen statsvetare och har tyvärr inget alternativt system till EU att erbjuda er läsare. Men vad jag är, är kvinna och rasifierad och jag ser att det enda sättet vi representeras i parlamentet just nu är när vi lägger upp maten, städar toaletterna och erbjuder kaffe i pausen.

Och den bilden jag såg krockade med alla de orden om delaktighet och demokrati som slängdes emot mig.

Därför ber jag er nu. Ni som valt att rösta. Rösta in kaos. Rösta in representation. Rösta in någon som kan sätta ner foten och bryta ”demokratin” som hittills verkar sponsras av Vitt Konservativt Gubbvälde AB. För säger man att demokratin även ska vara till för oss, då ska den även vara av oss.

Därför kommer jag att lägga min röst på Soraya Post.