Det är intressant eftersom det fungerar. Om du konsekvent kallar något för något helt annat, ja, då försvinner till slut diskussionen om vad du gjort.

När Göran Persson (S) kommunaliserade skolan så var ordet valfrihet där, fast en ojämlik och osäker skolkvalitet i själva verket bara skapade motsatsen för de som bodde fel. Det är inte valfrihet att välja mellan en segregerad skola och en utsliten skola, valfrihet är att veta att skolan alltid har hög likvärdig nivå och att eleverna kan välja ämnen oberoende av var man bor.

Det är inte valfrihet att välja mellan Icas apotek eller nån annan koncern, valfrihet är att kunna välja läkare och diskutera läkemedlet och slippa dessa inhoppsläkare som du blir utlämnad till. Verklig valfrihet kräver gemensamma offentliga system som är så jämlika och rättvisa som möjligt.

Om vi ska kunna välja hur vi ska åka till jobbet ökar valfriheten med gratis kollektivtrafik, den minskar inte.

Om vi vill välja pensionsnivå så går det bara om grundpensionen är så hög att alla kan leva på den.

Valfrihet finns inte där brist skapats, det är inte valfrihet att välja mellan tåg eller flyg i dag, det är ofrihet på grund av förstörelsen av tågsystemet. Bara stora gemensamma satsningar kan skapa verklig valfrihet igen.

Privatiseringarna vi skapat är nästan i samtliga fall något som minskar valfriheten. Det gäller på individnivå och det gäller på systemnivå.

När jag går och tar vaccin mot fästingarnas bett så kostar det några privata hundralappar.

Tar jag ut pengar (vilket är allt svårare) kostar det trots att pengarna är något jag redan betalat.

När jag sedan får allergianfall blir det ytterligare privata pengar.

Allt som förr var något gemensamt – läkemedel till exempel – är nu något privat som skapar en ofrihet när någon inte längre har råd.

När det gäller mediciner som kostar tusentals kronor per piller så finns ingen valfrihet, det brukar borgare skylla på landstingen, men i själva verket är det ju de privata läkemedelskoncernerna som skapar ofriheten genom att göra patentskyddade mediciner för att få maximal vinst. Men varje avgift i sjukvård och omsorg ökar ofriheten och minskar valfriheten.

Det är inte valfrihet att jobba deltid när lönerna är för låga och det är inte valfrihet att ta sms-lån för att fixa mat de sista dagarna före löning.

Den verkliga privatiseringen är alltid osynlig. Vi tänker inte på den, den bara finns där i systemet, och en privatiserad hemtjänst blir inte mer valfrihet bara för att de som har råd kan få lite skattebidrag.

Gratis hemtjänst för alla som behöver det är däremot valfrihet.

De privatiserade kommunala bolagen ökar inte valfriheten, de skapar däremot prisökningar eftersom kommunens invånare inte längre kan tala om rättigheter utan måste acceptera att det kommunala bolaget ska verka på ”marknadens villkor”. Det vill säga tjänsterna måste vara så dyra att privata ägare kan konkurrera.

Du tänker inte på det i vardagen.

Vem minns till exempel att en lägenhet en gång kallades för en rättighet, även i Sverige?

Då strävade vi efter valfrihet på riktigt.

Det finns alltid en gränsdragning i ett samhälle mellan vad som ska vara gemensamt – lika för alla så vi får verklig valfrihet – och vad som vi överhuvudtaget inte ska skapa gemensamt. När det är gratis att gå in på museerna så ökar valfriheten för alla att få se det vi gemensamt finansierat och byggt upp, däremot ökar inte valfriheten om vi gör alla museer privata och finansierade av mecenater och dyra inträden.

Men privatisering handlar inte om valfrihet.

Det handlar om att få göra vinst på något som var betalt gemensamt förut.

Det är möjligt att vi inte vill ha ett gemensamt distributionssystem – Postnord – utan som medborgare tycker det är roligare med Amazon, DHL, Schenker och alla andra som nu kör i varsin bil med de där paketen som förut gick med en.

Vi kan nog enas om att vi inte vill ha statliga hamburgare eller kommunala tidningar som ”opartiskt” ska granska lokala politiker och företagens samarbete.

Men då är det för att innehållet i tjänsten inte ska styras.
Ökad valfrihet är en fin slogan.

Men privatisering är något helt annat än det.