Vi har under året även sett reportage där arbetare i hemtjänsten visar hur de åker med en toalettrulle i bilen för att tiden inte finns för ett toalettbesök på kontoret.
Äntligen, får vi väl säga, har frågan lyfts till kommunstyrelsen som begärde en utredning av hela hemtjänsten. Den 31 maj tog kommunstyrelsen sedan emot denna utredning. Vad kan vi då se? Jo, bland annat att Västerås har låg ersättning till utförarna per utförd timme i förhållande till jämförbara kommuner. Att Västerås har högre sjukskrivningstal och att den kommunala utföraren har högre overheadkostnader, det kan exempelvis handla om att följa stadens avtal om upphandlade tjänster.
Åtgärder som har gjorts för att få bukt med kostnaderna är att ställa krav på att utförare i hemtjänst enligt LOV (lag om valfrihetssystem) skulle klara av att tillhandahålla även hemsjukvård, detta slog undan benen för de mindre företag som inte kan finansiera egen legitimerad personal. Ännu en gång är det de stora vårdjättarna som går vinnande ur välfärdsaffären. Låt oss se vart kostnaderna för hemsjukvård tar vägen denna gång.
Förslaget om att den kommunala utföraren ska få samma förutsättningar som privat utförare gör mig beklämd. Att kommunen också ska kunna avgränsa sitt uppdrag precis som många vinstdrivna företag gör i dag. De bostadsområden eller delar av kommunen som inte är lönsamma nog säger företaget nej till och endast ickevalsalternativet finns kvar för dessa pensionärer. Vem var den här valfriheten till för?
Helt plötsligt talar vi om en hemtjänst där valfriheten helt är företagens och där människan endast ses i ett värde av pengar. Det är företagen som väljer sina mest lönsamma kunder och kvar finns ingen valfrihet. Den politiska majoriteten har tydligt uttryckt att man inte vill avveckla LOV i Västerås. Varför inte då? Vad är det för valfrihet för våra pensionärer när de ändå inte har möjligheten att välja? Och i ärlighetens namn, vad är det att välja på? Det företag som klarar av att laga den bästa maträtten på de elva minuter som du har till ditt förfogande?
Skulle det vara bättre arbetsgivarpolitik hos de privata utövarna som gör att vi vill ha kvar LOV? För några månader sedan hörde jag ett felaktigt argument om detta från Moderaterna i kommunfullmäktige. Då påstods det att en privatanställd skulle tjäna flera tusenlappar mer i månaden än en kommunalt anställd. Detta stämmer inte. I privat vård och omsorg är andelen visstidsanställda högre, sysselsättningsgraderna lägre och lönen genomsnittligt lägre. Låt valfriheten i stället handla om att pensionären får välja vad den beviljade tiden ska användas till, ska vi ta en promenad eller duscha i dag? Låt inte valfriheten vara till för företagen.