Vilt kastas det anklagelser om ”bristande näringsfrihet” och ”grumlig logik” efter Ilmar Reepalus slutbetänkande. Visst kan vi diskutera kvalitetssäkring av verksamheter eller kvaliteten på själva utredningen i fråga, men i grund och botten är diskussionen en annan.

Knäckfrågan är att många svenskar har svårt att förstå logiken i att betala skatt för att lägga den på privata högar utanför skattesystemet. Att de inte får ihop det beror på att logiken, här lobbyismen, inte är till för att gynna skattebetalarna. De ska bara betala. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det vi säkert vet är att föräldrar vill att barnen ska få en bra utbildning. De allra flesta förlitar sig på att de kommunala skolorna står för detta. För övrigt räknar även vinsttaksmotståndarna med att stat och kommun utbildar barnen om det ekonomiska experimentet går åt fanders. Jämför med banker och andra stor-företag – det verkar bekvämt att kunna våga välja att plocka ut mycket pengar även vid ett annalkande misslyckande. Med just det i bakhuvudet känns det magstarkt att GP:s Peter Hjörne skriver att vänstern föredrar ”förbud framför valfrihet”.

Jan Björklund (L) tog angående förslaget om vinsttak till kraftuttrycket ”socialism”. Det är en  spännande inställning, särskilt med tanke på att det svenska skolsystemet på många håll i världen betraktas som överraskande extrem-liberalt. Björklund gillar inte socialism, han gillar liksom så många andra liberaler mest att slänga sig med ordet ”frihet”. Och även om det är lite oklart hur den gamle ministern fick ihop det liberala mottot med den skolpolitik han själv faktiskt förde, så kan vi gärna diskutera vad frihet är.

Året efter att nationalekonomen Amartya Sen fick Nobelpriset i ekonomi gjorde han just detta då han skrev ”Utveckling som frihet”. Han menar att frihet är att ha grundförutsättningar för att överleva, att få ha en politisk åsikt, att åtnjuta social trygghet och inte minst innebär utbildning frihet. Han skriver också att ”Friheten att delta i kritisk granskning och i den process där värden formas tillhör de viktigaste samhälleliga friheterna. Valet av sociala värden och målsättningar kan inte göras enbart genom deklarationer från politiska makthavare”. 

Vi kan tala vidare om frihetskänslan som utgörs av trygghet. Som att kunna lita på att alla skolor håller en god lägstanivå och stöttar även unga med särskilda behov. Men det beror förstås på vems frihet man har i åtanke. Jan Björklund borde kanske snarare tala om rätten att ta sig friheter.

Personal och ägare i vinstdrivande skolor går inte lottlösa med Reepalus förslag. Men den ekonomiska friheten, kanske det ekonomiska oberoendet, hotas för de som startar verksamheter med en önskan om vinstmaximering. Ett vinsttak på sju procent är redan en jämkning, ett mittemellanförslag. Det innebär fortfarande att skattekronor kan hamna utomlands. Det har inget med socialism att göra och det innebär rakt inte någon särskild frihet för föräldrar som inte kan välja vart deras skattekronor hamnar.

Skattesystemet gör inte skillnad på vem som satt barnen i vilken skola. Vi vill att pengarna täcker utgifter för lärare, gymnastiksalar, böcker och lunch i bamba. Få av oss sätter till vardags skolan i samma mening som stigande aktiekurser, avkastning eller negativt operativt kapital. 

Men i näringslivsrapporteringen återfinns nu rubriker som ”Här är börsbolagen som kan drabbas av välfärdsförslaget”. Panik i lägret. Bolagen vill hävda att vinstdrivande skolor borgar för kvalitet. Oavsett om det stämmer så är det absurt att ställa sig oförstående till krav på ett vinsttak. För den som följt rapporteringen om skolor som gått i konkurs, eller valt att lägga ner trots plusresultat, är det högljudda tonläget oförskämt. 

Därtill skjuter argumentationen sig själv i sank. Det påstås att den viktigaste motivationen alls inte i huvudsak är ekonomisk – men om vinsten minskas så hotar man med nedläggning.

Kommunala rektorer på såväl välmående som mer ansträngda skolor i Göteborg vittnar om samma sak: möjligheten för några att spela korten rätt i det fria skolvalet innebär att andra förlorar. Det förstärker klyftorna och sliter isär staden än mer. Detta är illa nog. 

Att företag därtill ges friheten att mjölka miljoner ur den gemensamma kassan är inte en god prioritering.

Att en stor del av allmänheten är kritisk till att det plockas ut stora vinster ur välfärden borde rimligen vara nakna fakta för samtliga folkvalda. Nu vet vi var borgarna står, men var står Socialdemokraterna? Här ligger ett ess i den politiska leken och bara väntar på att bli upplockat. Visa varför partnerskapet med Vänsterpartiet inte sprack lokalt i det förra valet. Lyssna inte på upprörda företagsledare och friskole-koncerner. Lyssna på lärare. Lyssna på föräldrar. Lyssna på skattebetalande medborgare. Där är era väljare. Driv på för att alla tillgängliga resurser måste gå till att säkra barnens utbildning. Det är deras framtid ni jobbar för.