Totalt 130 kontor försvinner när Arbetsförmedlingen ska anpassa sig till de kraftigt minskade anslag som röstades igenom av riksdagen när den antog Moderaternas och Kristdemokraternas budget i december. Över hälften av de kontor som finns idag och de allra flesta ligger i små orter i glesbygd. Utan att någon vet vad som kommer istället. Om något kommer istället.
Ilskan växer när klyftan mellan stad och land växer. Efter nedläggningsbeskedet svarar Centerpartiet och Liberalerna med att kräva att Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg ska avgå. Trots att C och L röstade för M-KD-budgeten, trots att avvecklingen av Arbetsförmedlingen finns med i januariavtalet mellan C, L och regeringen, och trots att C i sin egen budgetmotion föreslog ännu större nedskärningar, så tycker C nu att ”myndigheten går för fort fram”.
Det är klart att det är svårt för C att förklara för de eventuella landsbygdsväljare som finns kvar att de ska förlora ännu mer service. Men C får faktiskt bestämma sig för hur de vill ha det. Ska arbetsförmedling läggas ut på den privata marknaden, ja, då blir det ju som marknaden vill ha det. Ett större utbud där det finns många kunder och inget utbud där det inte går att tjäna pengar.
Hela poängen med att ha en statlig arbetsförmedling däremot, och offentlig vård och skola också för den delen, är att alla medborgare, oavsett var de bor ska kunna ta del av samma samhällsservice, just för att de är medborgare och inte kunder.
Svenskt Näringsliv har länge propagerat för att den statliga arbetsförmedlingen ska läggas ned och att förmedlingen av jobb ska tas över av privata företag. Allra hetast i frågan har tjänsteföretagens branschorganisation Almega varit. De gnuggar händerna av förtjusning inför att få ta över nästa skattefinansierade tjänstemarknad efter skola, vård och omsorg.
Almegas näringspolitiska chef, Andreas Åström, satt i radions Studio ett för några veckor sedan och beskrev vilka underverk privata aktörer skulle utföra i arbetsförmedlingen. Tills han fick frågan om han tror att de privata jobbförmedlarna kommer att sprida sig likvärdigt över landet, alltså även i kommuner som Dorotea och Åsele, eller om han tror att de kommer att koncentreras till de stora orterna där det finns flest ”kunder”. Då mumlade han en stund. Sedan sa han ordagrant:
”Arbetsförmedlingen kanske kommer att kunna spela en viktig roll fortsättningsvis i exempelvis mindre kommuner där du inte har företag som….”
Tyvärr avbröt reportern där så vi fick aldrig veta hur Andreas Åström skulle välja att formulera sig. Företag som, vadå, som tror att det blir tillräckligt lönsamt? Där tycker han tydligen att staten ska fortsätta att ta ansvar, efter att de privata företagen skummat av grädden. Alltså precis som i skolan och vården.
Åtta av tio inskrivna på Arbetsförmedlingen står långt från arbetsmarknaden. Det handlar om människor som nyss har kommit till Sverige, om sådana som kastats ut från de andra försäkringssystemen och som egentligen är för sjuka för att arbeta, och om unga utan fullständiga betyg. För att de ska komma i arbete krävs ett långsiktigt arbete utan krav på snabba pengar. I kommuner som Dorotea och Åsele handlar det inte bara om insatser för den enskilde utan om förändra ett helt samhälle och en hel arbetsmarknad. Är de privata företagen intresserade av det?
Nej, säger Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi som tillsammans med Andreas Bergström tog fram rapporten ”Framtidens arbetsförmedling” åt den liberala tankesmedjan Fores under förra året. Rapporten visar att det finns en risk för vad som kallas just cream skimming, alltså att företagen skummar grädden av mjölken och inriktar sig på arbetssökande som har goda förutsättningar att snabbt komma i arbete och alltså leda till snabba pengar i form av resultatersättning. En annan risk är vad de kallar för parking. Att företagen för att tjäna pengar tar sig an ett stort antal arbetssökande för att få den fasta ersättning som följer med varje person men att de sedan parkeras i billiga åtgärder av låg kvalitet.
När rapporten går igenom sju studier från Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz och Frankrike där arbetssökande slumpmässigt fördelats mellan privata och offentliga utförare visar fyra av dem att de privata lyckats sämre än den offentliga arbetsförmedlingen att få människor i arbete. Samtidigt har de privata kostat mer.
Calmfors manade därför de borgerliga politikerna till försiktighet och man kan gissa att besvikelsen i de borgerliga korridorerna var ganska stor när den forna älsklingsekonomen inte stöttade deras förslag.
Någon försiktighet kan vi inte heller se nu. Näringslivet har hetsat politikerna att lägga ned Arbetsförmedlingen för att kunna tjäna pengar på jobbsökandet. De borgerliga politikerna och SD har agerat välfärdskapitalets nyttiga idioter och röstat igenom en snabb avveckling av Arbetsförmedlingen utan att det finns några alternativ på plats. Kvar står de arbetslösa i Dorotea och Åsele som i bästa fall kanske kan hoppas på ett samtal via videolänk med en jobbcoach i Umeå eller Luleå.