Mer än en kvarts miljon barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet – fattigdom. Det är inga ovanliga barn. De ser ut som alla andra, men de tvingas bära skammen av att vuxensamhället inte ger dem rätten till ett bekymmerfritt sommarlov.

Skammen finns hos henne som får ont i magen natten före första skoldagen, så ont att hon inte kan gå och slipper den första dagens jämförelser av semesterutflykter. Skammen döljs av honom som inte följde med till stranden i somras för att han tycker det är töntigt att cykla, men som visst har en cykel ”hos pappa som ni inte känner”. Skammen känns hos den mamma som till slut lyckades låna de hundralappar som krävs för att hennes barn ska kunna ta tåget till mormor en vecka när hon själv äntligen har fått hoppa in på ett kort vikariat när alla andra tar semester.

Men den riktiga skammen ska bäras av oss, vuxenvärlden, som tvingar på barn skulden över vårt misslyckande. Varje barn som lever i ekonomisk utsatthet är en skam för samhället och ett larm om att vi inte har tagit vårt vuxenansvar. Barnfattigdom är som ett lackmuspapper – ett samhälle som är bra för barn är också bra för alla. Så länge vi tillåter barnfattigdom i ett av världens rikaste länder kan vi inte luta oss tillbaka. Jämlikhetssträvan måste gå vidare.

Att avskaffa barnfattigdom är ingen raketforskning. Receptet är generell och allomfattande välfärd som omfördelar resurser och kompenserar för ojämlikhet, och rätten till ett jobb med bra lön och schysta villkor för alla vuxna.

Nu går det i rätt riktning, sysselsättningen ökar och välfärdens har tillförts resurser, men det går allt för sakta. Strävan och riktning är ingen tröst för det barn som i dag fejkar sjukdom när klassen ska på utflykt. Hon som vet att den frivilliga femtiolappen eller pengar till matsäck inte finns hemma. Hon som inte vill fråga mamma, både för hon vet att det inte är lönt och för att hon inte vill se skammen i mammas ögon.

Barn är inte bara vår framtid. Barn är här och nu. Därför är de riktade stöd till barnfamiljer regeringen infört viktiga. Busskort på sommarlovet, höjt barnbidrag och gratis glasögon gör skillnad. För många barn gör det stor skillnad.

För att ge varenda unge den bästa starten måste vi både bryta den strukturella ojämlikheten, genom fokus på välfärd och arbete, och samtidigt rikta stöd för att här och nu lyfta barnfamiljer ur fattigdom. Vi har inte råd att lämna barn efter. På samma sätt som jämlikhet är gott för hela samhället, är ojämlikhet skadligt, ett hot mot demokratin och en grogrund för extremism.

Det år jag började skolan var de ekonomiska klyftorna de lägsta som någonsin uppmätts i vårt land. Sedan kom den internationella högervågen, Chicagoskolan, avregleringarna, 90-talskrisen och nedskärningarna i dess efterdyningar. Utöver det genomlevde Sverige sedan åtta år av skattesänkningar, utförsäkringar och privatiseringar. Nu stiger sysselsättningen och välfärden får nya investeringar. Vi är på rätt väg. Det går sakta och det är lång väg kvar, men vi är på rätt väg.

Och det är precis här kampen står. Det är om det här valet handlar, om att bygga ett starkt och tryggt samhälle tillsammans eller skattesänkningar, utförsäljningar och privatiseringar. Till slut fick vi en valrörelse som faktiskt handlar om det riktigt viktiga. En klassisk vänster-höger-konflikt.

Det är mycket som står på spel, inte minst möjligheten att på riktigt pressa tillbaka barnfattigdomen och ge vartenda barn rätten att drömma och nå sina drömmars mål. Kanske till och med nå längre än hen vågade drömma om. Om det handlar valet.

Imorgon öppnar förtidsröstningen. Från och med imorgon räcker det med att ha med sig en legitimation för att rösta vid någon av landets tusentals lokaler för förtidsröstning. Den som bott i Sverige i mer än tre år har rösträtt i kommun och landsting och den som är svensk medborgare dessutom till riksdagen. Varje röst spelar roll. Tillsammans kan vi ta vårt vuxenansvar.