I februari kommer min respekt för partipolitiska gräsrötter att skjuta i höjden. Då kommer en valfrenesi åter att piskas upp, den tredje på knappt ett år. Men det kommer att ske i snöstorm. I mars är det dags för extraval.
Extraval är förvisso inte den enda vägen bort från det parlamentariska läget, och jag är inte säker på att det är den bästa, men nu är det så det blir. En vanlig fråga sedan den ödesmättade onsdagen förra veckan är vilka partier som vinner och vilka som förlorar på ett nytt val i mars. Jag tänker inte låtsas som om jag vet svaret – situationen vi befinner oss i är unik.
Tittar vi bortom partipolitiken kan vi rätt snabbt hitta ett par förlorare. Regeringens budget som röstades ned den 3 december innehåller reformer många har längtat efter, som nu inte blir av. Det handlar bland annat om miljardsatsningar på skola och äldreomsorg, höjd a-kassa, höjt underhållsstöd och förändringar i sjukförsäkringen.
I hög utsträckning handlar det om frågor som direkt berör oss i Stockholmsregionen. Vi har exempelvis en arbetsmarknad med jämförelsevis fler otrygga jobb. Kommunerna i länet och i övriga landet har sett ökade kostnader för försörjningsstöd genom den borgerliga regeringens politik. En bättre a-kassa och sjukförsäkring och en reformerad Arbetsförmedling är rikspolitik med mycket konkreta kommunpolitiska effekter – det är reformer som minskar kommunernas börda. Samma sak gäller naturligtvis satsningar på kommunala verksamheter som äldreomsorg och skola.
Men nu är det inte Stockholms skolor eller kommunekonomi som har präglat debatten sedan valdagen. I stället dryftas behovet av att under en lång tid framöver prioritera klimatfarlig infrastruktur över exempelvis bostäder. Stockholmspolitiken har efter valet i stor utsträckning handlat om ja eller nej till en ny och extra dyr motorväg och ja eller nej till Bromma flygplats. Tyvärr är det troligt att dessa två frågor kommer att dominera den stockholmska valdebatten även under vintern. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har dessutom bjudit in till debatten genom att vara allt annat än glasklara med vad som gäller.
Socialdemokraternas stundtals defensiva mittenposition i rikspolitiken, exempelvis i skattefrågan, har kritiserats och kommer att kritiseras framöver. Men regeringens budget har visat att valet mellan vänster och höger spelar stor roll i svensk politik i dag.
När det nu planeras för extraval vore det bra om de rödgröna partierna tog intryck av valresultatet i september: De partier som profilerade sig tydligt i sina kärnfrågor – Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ – gick starkt framåt. Då kanske vi kan prata om något annat än bil- och flyglobbyns agenda.