”Vi måste spara.”
”Vi måste hushålla.”
Det här bygger på en borgerlig ideologi som används i politisk debatt och som egentligen säger att samhället är som ett hushåll. Man har ett visst antal kronor att hantera denna månad och gör man fel blir det soppa sista veckan före löningen.
Politiken försöker använda ord från hushåll för att förklara varför man ibland förstör en verksamhet som till exempel försäkringssystemet. ”Vi ska inte slösa.” Om sjuka inte får grundtrygghet ses det ändå som en framgång då ”kostnaderna har minskat”.
Det här förstår nog alla: en familj kan spara under månaden för att slippa soppan sista veckan men om ett samhälle börjar ”spara” på sina medborgares trygghet så uppstår istället en dubbel kostnad. Utslagning, långtidsarbetslöshet, missbruk…
När samhället slutar skydda så skenar kostnaderna.
Allra mest tydlig är frågan när vi pratar klimatpoilitik. Om samhället inte skyddar alla mot klimatkrisen så krossas både vår gemensamma ekonomi och medborgarnas enskilda hushåll. Det går inte att prata om ”slöseri” för att minska utsläppen. Alla resurser finns. Däremot går det att diskutera hur vi ska minska utsläppen.
Dagens ETC har en unik ledarsida just för att vi står inför en gigantisk klimatkris. Här hittar du röster som vill minska vår ekonomiska aktivitet, halvera resor, minska global handel, få bort skulder genom att inte ta lån, tänk som ett hushåll, vi har bara en planets resurser och det kommer inga nya. Ett samhälle klarar inte mer än den skatteinkomst vi har, att satsa på infrastruktur betyder mindre till gamla sjuka. Ibland kan till och med tankar om minskad invandring motiveras med att det skulle ”spara pengar”.
Andra röster säger att det är tvärtom. De enda verkliga resurserna är människan, vill vi skapa en klimatren framtid så behöver vi mer mänsklig kraft, vi har råd att arbeta, ju fler händer och hjärnor desto större styrka. Vi kan inte spara till framtiden gemensamt, vi kan bara bygga här och nu, investera med all kraft för att en klimatren värld ska bli möjlig.
En del älskar energirevolutionen, andra vill minska energianvändningen.
Och ja, det är här i Dagens ETC du möter dessa olika tankar utan annan baktanke än att diskussionen är oerhört viktig. Förra veckan fick du också ett urval av läsarnas tankar om hur vi ska göra.
Nej, vi tycker inte samma om allt.
Men vi vill samma sak.
En värld utan rasism, patriarkat, klimatförstörelse och vinstjakt.
Så hur tar vi nästa steg?
Jag tror grundtanken måste vara att vägra använda de borgerliga myterna runt ekonomi. Annars diskuterar vi på deras planhalva. Nationalekonomin är en borgerlig politisk teori. Vi kan inte använda deras tankesätt, det går inte att räkna utifrån privat lönsamhet för att få fram samhällelig nytta.
Har du tänkt på att när en stat sparar så minskar den alltid vår gemensamma aktivitet. Vår ekonomi krymper. Gör den satsningar blir framtiden rikare. Det är barnbarnen som är ekonomins mål.
Har vi råd att bygga sjukhus? Vänsterkritik av skandalbyggen som Karolinska eller Södersjukhuset i Stockholm handlar inte om att vi saknar resurser. Det handlar om fuskbygge, korruptionsskandaler och överkostnader till konsulter och skojare. Skulle man räkna lönsamhetsmässigt är ett sjukhus bara en kostnad. Enda gången det gör ”vinst ”är när det slutar ta emot patienter.
Har vi råd att bygga skolor? Ingen offentlig skola lönar sig ju.
Har vi råd med offentligt ägda hyreshus? Nej, inte jämfört med privata bostadsrätter till den medelklass som får banklån.
Den borgerliga ekonomiska teorin gör offentliga investeringar svåra att förklara, däremot vet vi alla att det faktiskt gör nytta och lönar sig för alla efter ett tag.
Ja, kritikerna av Öresundsbron hade fel.
Medan kritikerna av förbifart Stockholm får helt rätt.
Det första exemplet skapade en ny frihet, ett annat sätt att jobba, bo och leva. Det sista skapar bara ökar bilism och utsläpp.
Men bägge har vi enkelt haft råd att finansiera.
Det handlar aldrig om brist på pengar.
Det handlar om vad vi gör med dem.
Därför är det viktigt att Göran Greider i Dagens ETC argumenterar mot höghastighetståg, medan bland annat jag argumenterar för dem. Det enda som är fel är om diskussionen handlar om att vi inte har råd, att nya tåg ställs mot bättre omsorg eller rälsbuss.
En borgerlig myt är att vi skattefinansierar investeringar (en myt Magdalena Andersson håller fast i). Sanningen är att staten aldrig skattefinansierat investeringar, de bygger alltid på obligationer eller andra typer av lån och de betalas alltid av kommande användning, aldrig av ”hushållskassan”. Det kvittar därför om kostnaden för ny järnväg i Sverige är 200 eller 300 miljarder, det viktiga är vad vi får för satsningen. Knyts städer samman med tåg in i city eller blir det köplador långt utanför staden med snabba stopp? Bygger vi en klimatbov i betong eller bygger vi höghastighetståg på träkonstruktioner? Hur snabbt gör vi det?
Vi kan inte vara emot på grund av borgares argument om ”lönsamhet”, vi kan inte stoppa klimatinvesteringar på grund av pengaångest, vi kan både bygga höghastighetståg, lokala nya järnvägar, breda motorvägar och gigantiska broar. Men vad är bäst?
Diskutera nyttan, inte kostnaden.
Ett billigt betonghus är inte billigt för någon utom byggaren.
Min argument för snabba tåg är att de är billigare än alla andra transportmedel, de knyter ihop landet (ja, de ska upp till Luleå), de är självförsörjande på energi och de lagrar enorma mängder koldioxid.
Om man gör dem rätt.
Så länge vi lever i en kapitalistisk värld handlar valet om investeringar inte om att stoppa snabbtåg mot att få en förbättrad lokal ekonomi och minskat resande. Istället skapar den kapitalistiska ekonomin då mer flyg och ännu mer motorväg. Och nej, ny teknik ersätter inte tåg. (Inte ens en robotlastbil har samma energieffektivitet som ett tåg.)
Jag är tekniknörd men vi kommer ha tåg kvar om hundra år, hur mycket flygande cyklar, fantastiska tunneltuber eller rymdhissar människan än byggt.
Tågen förstördes inte på grund av brist på pengar utan på grund av politisk stöd för bilism och långtradare.
Det misstaget blev dyrt.
Låt oss inte göra om det.
