Jag höll ett föredrag i Norrköping om klimatfrågan och ekonomi och framtiden. Efteråt får jag en fråga jag känner igen ”men om det är som du säger, varför sätter inte politiken igång? Vad är det som hindrar sossar och vänster och de gröna att ställa om?” Det är en bra fråga, men ganska deppig att svara på. För det finns inget trevligt svar. Jag påstår att om inte S, V och MP ändrar sin syn på statens ekonomi kommer vi om drygt fyra år stå inför en ny alliansregering eftersom de rödgröna varken löst arbetslösheten eller gjort de stora investeringarna i ren energi, ny trafik, nya spår och nytt byggande som behövs. Man kommer inte ha använt den makt offentliga sektorn har att styra om ekonomin.

Politik har en enorm kraft. Dels kan man med lagar, förbud och stöd påverka företag och konsumenter. Man kan uppmuntra folk att ställa bilen i städerna genom fri kollektivtrafik. Man kan beskatta utsläpp så företag styr om till ren produktion. Eller införa kompostering av allt matavfall. Men den stora makten idag ligger i investeringar. Det kommer inte bli någon ny grön ekonomi om inte offentlig sektor storinvesterar i grön infrastruktur, ren energi och nybyggande. Idéerna på vad man kan göra är många. Tekniken är klar. Och bäst av allt. Alla pengar finns.

Men vänta nu? Finns det pengar att göra stora offentliga investeringar med? Hur är det med statskuld och budgetunderskott och talet om att vi måste ”finansiera utgifter krona för krona”?
Svaret hittar man i finanspropositionen. Där står svart på vitt vilket samlat finansiellt överskott den offentliga sektorn har. Just nu är det över 800 miljarder kronor. Ja, du läser rätt. Offentlig sektor är mycket rik och har ett stort finansiellt överskott! Offentliga sektorns lån är mycket mindre än offentliga sektorns finansiella tillgångar. Och det här överskottet ligger inte i en gigantisk madrass och vilar, nej det skvalpar runt på börser och andra finansspekulationer. Det här är alltså ett oanvänt överskott som snabbt skulle kunna användas för stora investeringar och omställning. Och det är inte så att pengarna kommer minska heller.
Kommuner, staten och socialförsäkringarna (framför allt AP-fonderna) skickar ständigt in nya pengar till börserna. Varje år sänds runt 120 miljarder nya miljarder till ”marknaden”.
Pengar som kommer från löntagarna. Samtidigt säger borgerliga partier och ekonomer att vi inte har ”råd” med till exempel höghastighetståg. Eller snabb räddning av tågtrafiken.
Och det värsta … S ledning håller med, liksom MP:s ledning. Även V vacklar i denna fråga.
Att ifrågasätta påståendet att staten står i skuld och inte har ett överskott att investera är nämligen att utmana hela den nyliberala idén om hur offentlig sektor ska hanteras.
Det är att vända på systemskiftet.

Det går inte att ställa om Sverige och skapa en klimatneutral ekonomi genom att inom dagens budget minska lite på fossilt stöd (26 miljarder) och öka förnybart. Det går inte att i tid skapa ett ”ändrat konsumtionsmönster” genom upplysning och märkning, det krävs ren energi för renare produktion i Sverige och utomlands och de pengarna finns bara hos staterna idag.
Det går inte i tid att få fossilfri transportsektor utan stor omläggning av infrastrukturen mot elvägar och om man sen kan utveckla ytterligare alternativ i bränsleceller så kommer ingen klaga på det. Men marknaden kommer inte göra något förrän den tvingas. Det går inte att rena Europa om inte länder som Sverige bygger elnät söderut och satsar på grön energi i bruna områden.

Men vad är det då som hindrar. Det är tre grundbultar som styr politiken åt fel håll.
1. Staten får inte låna av sina medborgare för att investera i framtiden.
2. Staten ska inte äga och styra genom ägande.
3. Pensionsöverenskommelsen gör att offentliga sektorns överskott måste skickas till börser och får inte investeras direkt i statliga projekt eller offentliga företag. Pensionskapitalet är kidnappat av finansmarknaden och borgerlighetens förmögenhetstillväxt på börser och kapital lever på att löntagarna skickar över 120 nya miljarder varje år in i det privatiserade systemet.

Att det finns stora överskott i den offentliga sektorns finansiella ställning betyder alltså inget, förrän den dag S, MP och V vågar utmana den tvångströja borgerligheten lagt över all offentlig ekonomi. Rättare sagt, vågar utmana den tvångströja man själva dragit på sig.
Den rika offentliga sektorn är motorn i grön omställning av först Sverige, sedan andra länder.
Det är dags för ett systemskifte. Utan det blir maktlöshetssjukan akut och kommer synas i blodtrötta rödgröna ögon. Det borde vara ett enkelt val att göra. Men det krävs väldigt många aktiva medborgare som kräver det för att det ska kunna bli av.
Du är en av dem.