Det finns ett ord jag ogillar mer än mycket annat. ”Konsumentmakt”. Det är ett ord makthavare tar till när de vägrar ta sitt ansvar, när de tycker att miljoner människor ska göra det de inte klarar av att besluta om. Till exempel välja ”etiska fonder” (istället för att förbjuda förstörande pensionsinvesteringar). Eller också säger de att folk kan ”välja tåget” istället för att flyga trots att det inte går några tåg och framför allt inte dit man vill flyga. Omöjliga maktlösa val i vården eller omsorgen är en annan sån sak. Och så soporna.
Jag känner ingen som roas av sopsortering, det är ett jäkla bök just för att man själv aldrig valt att få hem alla dessa förpackningar som utgör sopberget. Onödiga kartonger, onödig plast och så alla dessa absurda ton av glas som inte går på retur och tvättas utan kastas sönder och smälts ner igen. Ändå gör de flesta sitt bästa.
Därför kan det vara på sin plats att mitt i semestern, när människor letar efter sorteringsställen på okända platser, berätta att det inte är konsumenterna som är problemet. Det är producenterna.
Lars Bjurström berättade i Dagens ETC att sen producenterna fick ansvaret för att minska antalet miljöförstörande förpackningar så har de ökat med 50 procent. Ett gigantiskt misslyckande. 50 procent fler vändor till sopsorteringen på 20 år!
Poängen med producentansvaret var nämligen att producenterna gemensamt skulle skapa retursystem, vilket inte är detsamma som glaskross och söndermalda petflaskor i butiken. ”Panta mera” låter bra men är i själva verket ett misslyckande. En ”returekonomi” handlar om att återanvända saker gång på gång, inte bara råmaterialet, utan om själva varan. Ett vanligt hushåll behöver kanske 10 flaskor för mjölk och dryck om man cirkulerar dem. Varför ska vin- och ölflaskorna krossas överhuvudtaget? Och varför göra aluminiumburkar som även om de returneras och mals ner, faktiskt drar mycket mer energi än en diskad glasflaska? Jo, för att den typen av produktion, distribution och marknadsföring är betydligt billigare för producenterna än det vore att ta ansvar och skapa vettiga retursystem.
Cirkulär ekonomi är kanske det senaste modeordet bland miljöekonomer. Det är ett rätt bra ord eftersom det berättar att en varas värde ökar ju mer den kan användas och cirkulera. Istället för att skapa produkter som används och sen blir sopor bygger en cirkulär ekonomi på att det inte finns något avfall alls. Gör man en sak ska man från början designa den så att den kan återanvändas. Reparationer är bättre än nyproduktioner. Producenternas ansvar handlar inte om att få konsumenterna att sopsortera, det handlar framför allt om att det mesta inte ska slängas.
I Sverige finns företag som sysslar med cirkulära produkter, ja, det är mycket trä, mycket reparation, mycket återställa det som funkar. Det finns till exempel företag som gör om kontorsmattor till nya kontorsmattor.
Cirkulär ekonomi kanske låter självklar men den går på tvärs med hela dagens konsumtionssystem. Enda problemet är om återanvändningen innebär att förstörande saker cirkulerar onödigt länge. Till exempel ett freonfyllt energislösande kylskåp, eller en rostig bensinbil. En rapport av konsultföretaget McKinsey kom fram till att om vi skulle cirkulera 23 procent av alla material i EU, så skulle vi spara 4 000 miljarder kronor per år. Ooops. Återanvända möbler, motorer, pumpar, fönster, byggmaterial och ... ja, allt som vi vill ha kvar i vardagen.
Det här kan låta lite cykelverkstad och visst ger det mer jobb lokalt och mindre transporter, men det går faktiskt också att kombinera med en annan ny teknik som kan bli revolutionerande för återbruk av råvaror. Jo, jag menar 3D-skrivare, där man lokalt kan skriva ut varor eller reservdelar till det mesta. Cirkulär ekonomi måste inte vara det gamla, det kan vara ett nytt sätt att skapa varor.
Och det är ju själva problemet med teorin, det som gör att den aldrig blir populär hos banken eller hos den 1 procent som äger det mesta av produktionen på jorden. För när konsumenten är en del i produktionen så blir hen prosument, en som både skapar och använder. Det är bra för jorden men inte för Börsen.
Men det kanske blir svaret när producenterna fortsätter vägra ta ansvaret för att hantera en så löjligt enkel sak som en returflaska.
