Samtalet om vilka samhällsområden som fungerar bäst inom vilken sfär har i flera decennier styrts av borgerligheten. Och man har vunnit. Vi lever nu i en politisk norm – en politisk tankefigur med sitt tankeschema – där den globaliserade kapitalismen uppfattas som naturlig.
Exempel på fördumningen är hur debatten förs när det gäller vinstuttag från skattefinansierade skolor. Det framförs som en sanning att mångfalden försvinner om man inte får dra ut vinst från verksamheterna. Vilket naturligtvis inte alls är sant, världen är full av icke-vinstsyftande ägare av skola, vård och omsorg. Verksamheter som bygger på något så enkelt som att den är till sin egen skull. Där vi mer agerar i rollen som människor snarare än som marknadsaktörer.
Varför är debatten så försiktigt i dessa frågor?
Visst, Vänsterpartiet driver på, numera har man hamnat ungefär där Miljöpartiet fanns på 1980- och 90-talen. Verksamhet kan ha olika ägare, men vinstuttag är inte godtagbart i skattefinansierad välfärd. Miljöpartiet har svajat under 2000-talet, partiledningar har varit mer benägna att acceptera vinster i välfärden än kongresserna. Socialdemokraterna våndas, uppenbarligen rädda över att utmålas som reella “socialister” snarare än som småborgerliga socialdemokrater. Borgarna har vunnit slagit, inte av egen kraft utan av rödgrönas brist på övertygelse och mod.
Skattefinansierad skola, vård och omsorg hör hemma i den röda och gröna sektorn. Inte i den blå. Svårare än så behöver det inte vara.
Det leder till mångfald, inte enfald.
Borgarnas argumentering ter sig rent löjeväckande eftersom privatiserad vinstsyftande skola, vård och omsorg tenderar att steg för steg rymmas inom allt färre bolagssfärer. Borgarna ogillar röd enfald men öppnar upp för blå enfald. Man ogillar röd planekonomi, men älskar en utveckling som leder till blå planekonomi. Man ogillar att demokratiskt valda församlingar äger skolor, men gillar att kapitalvalda församlingar äger samma skolor.
Än märkligare ter det sig att reella monopol, som till exempel elnät, får ägas av privata bolag. Det borde vara en självklarhet för ett gott samhälle, som vill ha viss kontroll över grundläggande samhällsfunktioner, att sådant som elnät, vatten- och avloppsledningar, mobilmastnät ägs av det offentliga i enda syfte: att vara bra för medborgarna.
På liknande sätt borde det vara en självklarhet att det finns en statligt ägd penningförmedling, minst en statligt ägd bank med det uttalade syftet att vara bra för medborgarna istället för bra för ägarna.
Det handlar inte ens om socialism eller något liknande. Det handlar om ett medborgarideal – att vi som bor och verkar i det här landet ses som medborgare, inte kunder, inte arbetskraft, inte klienter. Utan medborgare.
Efter åtskilliga debatter i detta ämne vet jag att borgerligt sinnade såväl som socialdemokrater vrider sig i olika grader av olust. Självklarheter som en statligt ägd penningförmedling utmålas som bakåtsträvande…
Kommer man sedan in på frågan om det rimliga i att pengar numer skapas av vinstsyftande privata banker blir stämningen rent av dålig.
Rödgröna politiker borde våga räta på ryggarna och skapa lite dålig stämning. Ju mer rasande ledarskribenter i Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet blir desto mer har de rödgröna gjort rätt för sig.
Det är hög tid för den offentliga röda och den delaktiga gröna sektorn att växa på bekostnad av den blå. Om inte så slutar det med att vi hamnar i en globaliserad kapitalistisk planekonomi.
Våga vägra fastna i den borgerliga tankefiguren med sitt bisarra tankeschema!
