Jag har PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom. Det är en viss skillnad på PMS och PMDS. PMS, premenstruellt syndrom, är ett samlingsnamn för de symptom som kvinnor kan få mellan ägglossning och mens. Det drabbar väldigt många kvinnor, nio av tio, symptomen varierar väldigt mycket från person till person. Exempelvis kan det handla om att man känner sig svullen i kroppen eller att brösten ömmar. Man kan också lätt bli irriterad och känna sig nedstämd.
PMDS däremot är snäppet värre. Det drabbar ungefär var tjugonde kvinna som har mens och tar sig uttryck i starkare känslor av nedstämdhet, ångest, oro och snabba humörsvängningar, man kan även bli väldigt aggressiv. Jag märkte att något var fel för omkring två år sedan när jag några dagar före mensen började få starka självmordstankar. När mensen sedan kom försvann de destruktiva tankarna och känslorna totalt. Det kändes som att komma ut från en dimma som klibbat igen alla mina sinnen i flera dagar.
2015 präglades av en allmän diskussion om endometrios. Sjukdomen har fått uppmärksamhet, inte minst genom Dagens ETC:s bevakning, och socialstyrelsen vill nu införa nationella riktlinjer. Äntligen! Nu kanske det bara dröjer några år innan kvinnor som drabbats får riktig hjälp i tid. Vi kan inte lämna diskussionen här,
utan vi måste ta frågan om kvinnors dolda hälsosjukdomar vidare. Det finns psykiska konsekvenser av menstruationen som måste få medicinsk prioritet. Att så många som var tjugonde kvinna har ångest och oro varje månad på grund av mensen borde för länge sedan ha gett upphov till en hälsorevolution.
Jag eftersöker också en bredare diskussion om unga kvinnors hälsa. Jag kan nuförtiden bättre föreställa mig hur det måste vara att känna sig suicidal eller deprimerad på heltid. Och ni som tvingas känna så här ska veta att jag precis som Annika Norlin böjer mina knän för er och vill tillägna er en staty på torget. Det är det minsta ni förtjänar.
Enligt en rapport från Linneuniversitet känner 6 av 10 unga oro för att inte lyckas i livet. Och speciellt oroliga är unga kvinnor. De är bekymrade för sin egen framtid. Det här med psykisk ohälsa är så att säga ett strukturellt problem.
Men många av oss tar oss genom dagen ändå, fast vi mår skit och är sönderstressade. Men det är precis det som är problemet. Att man ska behöva ta sig igenom dagen fast man mår psykiskt dåligt. Vi lever i en tid när det är allt annat än självklart för människor att stanna hemma när de är sjuka. När detta, som borde vara självklart, utgör ämnen för diskussion och debattartiklar. I en sån tid kan det kännas ännu svårare att stanna hemma för att man är ledsen.
I budgeten för 2016 lade regeringen 280 extra miljoner per år fram tills 2019 för att stärka ungdomsmottagningarnas arbete men också för att stärka nya initiativ på området – ungas psykiska ohälsa. Nu ska jag göra något som jag inte gör ofta – berömma regeringen! Den här satsningen är så otroligt viktig och bra!
Nu behöver vi bara göra lite extra satsningar för att rikta insatserna. Facket måste börja diskutera de här frågorna eftersom att de är så stigmatiserade. Det måste vara okej för en person som har PMS eller mens att få vila någon timme på arbetstid till exempel. Följden för den PMS-drabbade blir annars en karensdag utan lön. Vi behöver också en seriösare plan än – pengar för att stimulera initiativ. Exempelvis så kan en nationell samordnare tillsättas för att styra utvecklingen. Men det viktigaste som måste hända är att inställningen måste förändras. Vi måste våga prata om vår psykiska ohälsa. Nu börjar vi.
