En vägkorsning är i skrivande stund trasig i Örebro. Eller rättare sagt, stoppljusen fungerar inte. Tydligen ska allt vara kaos, för när inte någon lampa lyser som säger ”stanna” så reagerar bilisten ryggradsmässigt inför en hårt trafikerad korsning: ”Gasa, kör fortare, inför tunnelseende, tuta och hoppas på det bästa.” Det tycks åtminstone vara så baserat på rubrikerna i media om just ”Kaos”.
Örebro är en rätt dålig bilstad, men en underbar cykelstad. Järnvägen är lite som en hårt knuten svångrem som tätar ihop och gör det lite svårt att ta sig från ena sidan av staden till den andra när trafiken är som tyngst. En av de få passager som finns är den som nu har havererat.
Kommer du däremot med cykel eller till fots har du många möjligheter att ta dig över eller under järnvägen.
Men bilarna täpper till, även för bussar i kollektivtrafiken som är tvingade att köra på bilvägarna när Örebro helt saknar längre busstråk.
Det är lätt att peka finger åt folk som tar bilen.
För en stressad småbarnsförälder som ska jobba och sedan snabbt hämta på förskolan kan det vara det vettigaste alternativet om man bor bökigt från busslinjerna eller inte kan ta med allt på cykeln. Men många är de örebroare som slentrianmässigt tar bilen vart man än ska, utan att ens tänka igenom alternativen.
Kanske skulle man då kunna tro att ett par, tre veckor med en korsning där man tydligen vid vissa tider måste köra försiktigt kan vara en väckarklocka? Kanske skulle detta kunna leda till att de ser cyklisterna som snabbt och smidigt tar sig förbi de stillastående bilarna?
Mest troligtvis inte. Det krävs mer för att få en vanemänniska att ändra beteende.
I debatten om bilen lyfts ofta ökade bensinpriser upp som ett hot mot landsbygden och det är självklart där de totala resekostnaderna oftast blir högst, i och med att avstånden är längst. Blir det för dyrt ställer man bilen och konsekvensen blir då att det inte går att bo på landsbygden, säger den teorin.
I stan skulle det kunna fungera som en orsak till att fler väljer bussen. Samtidigt är inte priset på bussen det som gör att folk väljer den i stället för bilen, det är Örebros tidigare misslyckade försök med gratis kollektivtrafik ett exempel på.
Bussarna måste vara komfortabla, gå ofta och snabbt för att kunna bli ett verkligt alternativ. Tänk om korsningen Östra Bangatan-Östra Nobelgatan helt stängdes av, vilket troligtvis sker när stoppljusen ska lagas. Då kommer alla bilar och bussar få trängas på Hertig Karls Allé. Det blir säkert jobbigt.
Men tänk då i stället alternativen – att när korsningen väl är i fullt skick så görs den i stället direkt om till bussgata, kanske bara en kort period. Tänk att göra om en av Örebros största vägar så att bussarna från de stora bostadsområdena på Väster kunde ta resenärer snabbt till centrum, USÖ och universitetet.
En sådan drastisk lösning skulle troligtvis väcka ont blod. Men vi skulle få börja fundera igenom våra resmönster under en tid och i bästa fall väcka en debatt om hur vårt Örebro ska se ut i framtiden. Då kanske media inte skulle skrika ”kaos” när en lampa går sönder, utan bussarna skulle gå som vanligt. Kanske bara ovanligt ofta. Och fulla.